Jag minns det som igår, fast det redan gått ett år
18 Mar 2010 av HandlarnGräset är så mjukt under hennes fötter, solen skiner i hennes ansikte, det är så lätt att andas,djupa långa andetag, hon behöver knappt nudda marken, ett litet steg, glider fram,ned med foten och stöta i från bara, någon visslar, någon sjunger, är det ett positiv som spelar?
Hon väcks abrupt ur sin sköna dröm, mobiltelefonen ringer,hon känner värken och plågorna sköljer över henne.
- Ja?
- Ursäkta men det här är Jan-Erik Frödin, jag har försökt fått tag på dig ett tag nu, fick du mitt brev?
- Jag fick brevet.
- Som du kanske förstår är det extremt viktigt för din personliga hälsa att du så snart som möjligt infinner dig på Karolinska sjukhuset.
- Jag är utomlands, jag kommer inte att åka tillbaka till sjukhuset.
- Du verkar inte förstå att det är livsviktigt att du kommer tillbaka och avslutar behandlingen.
- Jag vet, vad var det du sa? Högst två månader kvar? Jag behöver inte mer för att avsluta det jag är här för.
- Nu förstår jag inte riktigt?
- Ring aldrig mig igen, stryk mig ur ditt patientregister.
- Det är en omöjlighet, du måste förstå att….
Hon lägger på, stänger av telefonen, sluter ögonen och försöker få tillbaka den underbara drömmen, det dunkar i huvudet, kroppen känns som en fuktig våt trasa som lagts på ett bastuaggregat.
”Bara han dör så får jag ro” är den sista tanken som hon hinner tänka innan hon somnar.