Jeanette städar av disken, hon visslar, samma slinga om och om igen.

- Vad visslar du på?

- Det är Kent, låten heter ”dom andra”.

- Jaha.

- Ska jag sluta? Tycker du det är irriterande?

- Nej för all del, vissla på du.

Hon putsar och gnuggar, hon ler och säger ”Vad roligt det ska bli med kräftskiva”.

Jag nickar och plockar upp bunten med aftonblad.

Lena står och packar wellpapp på baksidan.

Hon är väldigt stark, bryter,buntar och svettas.

Jag har med mig en ramlösa till henne, hon sveper halva i ett svep.

- Du är stark.

- Man måste ju försöka ta i lite.

- Vad tycker du om Jeanette?

- Hon är väl ok, har inte riktigt lärt känna henne än men hon är väl trevlig.

- Bra.

- Vad tycker du?

- Hon jobbar bra, jag känner ju henne inte heller..men hon verkar rar.

Lena fortsätter att packa och slita.

Jag går in, ska skiva upp lite rostbiff innan folk börjar komma från jobbet.

Jeanette visslar fortfarande på samma slinga.

Jag knallar ner till Hasse.

Han hyr en kåk på andra sidan sjön.

När allt stabiliserar sig ska jag hjälpa han att köpa nått eget.

Den är inte så dum den här kåken, från köksfönstret så ner man ner över sjön.

Hasse steker fisk, abborfileer, samtidigt som han har koll på fiskarna i stekpanna så kör han elvispen i kastrullen, han drar i ett ägg, mjölk, salt och peppar som blandar sig med de gula pärerna.

- Men det är klart du stannar och äter?

- Jag tänker inte tacka nej till den där maten, luktar så gott att jag nästan vill grina.

Han lägger upp tre fiskar var, en stor klick med mos, tar fram två kalla folkölsflaskor ur kylen.

Det smakar otroligt fint, tittar ut över sjön, det är grått men varmt, vattnet är svart.

- Du vi tänkte ha kräftskiva nästa fredag, har du lust att komma?

- Ja för fan, blir ju hur roligt som helst, du aktare för det kan finnas ben kvar.

Han reser sig och hämtar hårdbrö och bregott.

- Det här tycker jag är gott.

Hasse stryker bregott på hårdbrö, lägger mos sedan fisk ovanpå, det krasar när han äter och det rinner smör nedför hans mungipor.

- Hur är den där nya ni anställde?

- Jo hon verkar väl vara bra.

- Hur ser hon ut?

- Kommer du i håg hon som hade ”mitt i naturen” för några år sen?

- Ja, jag tror det, ljushårig?

- Ser ut som hon skulle kunna koka sylt,baka bröd, berätta om olika lövträd samtidigt.

- Är du förtjust i na?

- Äh, fan, det är för tidigt för sånt, jag tänker inte på nån annan.

Hasses blick håller sig kvar i mina ögon, han tuggar, det krasar, tar en bit husshållspapper och torkar sig om munnen.

- Du vet att om det är nå du vill prata om är det bara att komma till mig, spelar ingen roll om vi har pratat om det tusen gånger, jag är här för dig.

Ölen är iskall, det nästan svider i halsen.

- Tack, detsamma, jo, har du träffat nån ny kvinna?

- Jag har legat lågt, fick nå mail av nån men hon verka så jävla knepig, vi får se vad som händer.

Det som förundrar mig är hur Hasse får till sin mos, jag såg ju vad han la i, det är ju samma som när jag gör, måste vara att han har de perfekta pärerna elle nå.

Vi sätter oss i soffa, Hasse kör i gång en film, den utspelar sig i tyska alperna, nån slags komedi.

Känner mig helt avslappnad och sluter ögonen, inom en minut så sover jag.

Vaknar fem på morgonen, Hasse har lagt en filt över mig, jag ställer alarmet på mobilen och somnar om.

- Vet du vad? Jag har hört om företag som har kickoff efter semestern.

Jeanette lägger upp limpor, det är skogaholms, de flesta är skivade från början nu för tiden, vi har bara en storlek på dom.

- Kickoff?

- Ja som en höstfest eller att man gör något tillsammans, kanske kör gokart eller nått.

River mig i det svartvita skägget, gokart? Är inte det för ungar.

- Vi kanske skulle kunna ha en kräftskiva?

Jeanette släpper limporna och slår armarna runt min hals, hon luktar liljekonvalj och symaskinsolja.

- Jaaa va roligt, jag kan duka och fixa, kanske en västerbottenpaj vore trevligt?

- Det låter väldigt fint, ta ut det du behöver och skriv upp det på listan.

- Hur många blir vi?

- Ja, du och jag, Anna och Joel, Lena och Hasse, det blir väl lagomt?

- Det här kommer bli en underbar kräftskiva.

- Vi tat nästa fredag, klocka åtta på bakgårn, kan ta dom där borden ur förrådet.

Jeanette visslar på nån melodi, jag tror det är ”It must have been love”, hon lägger upp det sista av limporna och går vidare mot mjölkdisken.

Ringer upp Anna och Joel och berättar att det ska bli kräftskiva.

Tänkte jag skulle hälsa på Hasse i kväll och berättat för han med.

Fortfarande rätt så varmt, kanske ska åka till stan och köpa en ny skjorta innan nästa fredag.

Lena har satt in en annons.

Vi har fått kring tiotalet svar, av dom har vi plockat ut fem stycken som ska komma på intervju.

Alla kommer från stan, inte för att det tar lång tid med bussen men jag trodde att nån från byn skulle söka, det är ju ett bra jobb, men folk kanske inte gillar att jobba i affär.

Första sökande är en karl, han är röd i ansiktet, hans ögon är vattniga, de margra händerna ömsom vrider sig ömsom smeker hans smutsiga jeans.

Jag och Lena tittar på varann ”ok vi hör av oss om det dyker upp nån lucka”

Kaffet fylls på, tre till avverkas, ingen som man känner att man kan lita på, jävla folk.

Sista personen kommer in, det är en kvinna, hon har stort burrigt ljust hår, hennes händer ser ut som spindelben, hennes armar ser starka ut under koftan.

- Hej, jag heter Jeanette.

Jag tittar på Lena, hon nickar, jag vänder blicken mot Jeanette, hennes ögon är så starkt ljusa att jag blir tvungen att svälja.

- Har du jobbat i livsmedelsaffär förr?

- Nej, men jag kan lära mig, jag är inte rädd för att jobba eller lära mig nya saker.

- Det blir inte jobbigt med resorna?

- Jag funderar på att sälja lägenheten i stan och flytta ut hit.

- Ok, ja inte vet jag, välkommen, kan du börja redan i morgon?

- Jag kan börja nu.

- Fint, bra, Lena visar dig runt och ger dig kläder.

Hon reser sig om ger mig ett varmt handslag.

Jag tittar på Lena och hon viskar i mitt öra ”Det här kommer bli bra, tror nog hon kan lyfta en hel del med”

Kaffet är slut så jag sätter på en ny panna, jag hör dom prata och skratta, det här var nog vad vi behövde inför hösten.

I bland så kan jag inte låta bli att tänka på det, hur det skulle ha varit om Gertrud fortfarande hade varit här.

Jag bär, bubbar, staplar och sliter i boden, jag tar i mer än vad som behövs, svetten i mina ögon gör det svårare att tänka efter.

Lena har blivit som en liten kopia av Anna, hon visar att hon har ordningssinne, får inga utbrott eller surar, jag ska se till att hon får lite mer i månan.

Vi stänger och låser, Lena frågar om jag vill följa med ner till sjön en sväng, det vill jag, det är fortfarande varmt och solen är orange.

Sätter oss på bryggan, nån är ute och fiskar, jag ser inte vem det är.

Kommer på mig själv att jag än en gång tänker på Gertrud, min magen kurrar och om hon varit här nu så skulle hon haft med kaffe och smörgås, jag skäms över att jag ens tänker så.

- Du, vi skulle behöva någon till i boden.

- Jo, jag har tänkt på det med, Anna kommer vara borta i minst ett år till, Joel jobbar extra så mycket han kan men det blir aningen underbemannat  med bara du och jag.

- Vill du att jag skriver en annons?

- Ja, det vore nog bra, jag skulle uppskatta det mycket om du gjorde det.

Lena ger mig en kram, hon är en bra människa.

- Vill du äta pannkaka?

- Ja det låter fint, har du glasss hemma?

- Har en big pack med vanilj.

Vi reser oss och börjar gå hem till mig, jag har inte gjort pannkakor på säkert fem år, men det är väl som att cykla.

Vi sitter i hammocken.

Joel,Hasse och jag.

Kåken blev jävligt bra, det var ett riktigt slit men nu är det äntligen klart.

Det är en av de första svala kvällarna, det är inga många ord som har sagts under den halvtimme vi har suttit här, ingen orkar prata, vi började kring halv nio i morse och förutom en kort lunch så har vi jobbat hela dan.

Vi dricker vatten ur plastglas, jag funderar på om jag ska erbjuda mig att åka och köpa pizza, alla är sura av svett och ingen vill duscha.

Kommer på att det finns chorizos i frysen, skulle kunna dra i gång grillen och äta dom med potatissallad.

Har några nävar bricketter så jag häver i gång grillen, går in och plockar fram två paket korv, skönt att jag har papptallrikar, glöden ser fin ut, korvarna sitter ihop, jag petar på dom, Hasse och Joel har satt sig vid plastbordet, de har hittat nån flaska med Sprite som dom börjar hälla upp ur, Joel är hungrig och börjar äta av potatissalladen.

Jag sätter mig, åtta grillade fina chorizos, vi äter fort och tyst, det tar slut på Sprite och Hasse hämtar vatten.

Solen går precis ner bakom björkarna.

Jag har varit nere på stan, i kylväskan ligger två portioner friterade räker med sötsur sås, inget ris, Anna vill doppa dom i såsen, hon sätter i sig två portioner på tio minuter.

När jag kommer in i lägenheten så surrar det av fläktar, Anna har en Eraserhead T-shirt på sig, den går långt ner över hennes knän.

- Hur mår du?

- Det går bra men det är ju så jävla hett, man får ju ingen luft.

- Ni får väl knappt plats med några mer fläktar här inne.

- Ha ha nej, men innan dom höll jag på att bli tokig.

Går till kylen och hämtar två burkar Dr.Pepper, Anna trycker sin mot huvudet, hon lutar sig tillbaka på soffan och drar en lång suck.

- Vill du titta på film?

- Jag borde väl tillbaka hem, har lämnat Hasse ensam med kåken, har tänkt att jag skulle svänga förbi grillen och köpa en 200 gramare åt han på vägen hem å.

- Synd annars tänkte jag kolla på den där Farväl Onkel Tom.

- Nej det pallar jag inte.

Sveper i mig det sista av den kalla drycken, slänger den i pantkassen, går in till Anna plockar ihop resterna av räkorna, slänger ner servetterna i påsen och torkar av bordet.

- Det blir inge Stockholm va?

- Jag vet inte, men vi bor kvar ett tag till.

- Skönt.

Jag ger henne en kram och går ut i trapphuset, slänger soporna och går ner till bilen.

Får inte glömma att Hasse ska ha stark senap och rålök.

- Fan svetten rinner ner i ögena fast jag har en jävla halsduk på huvve.

Hasse står på stegen med en färgpyts hängd på en krok, det är en av de hetaste dagarna den här sommaren.

Om jag hade vetat om det här skulle jag sagt att vi vänta ett år med att måla om kåken men Hasse var påstridig och sa ”Nej jag vet ju inte ens om jag lever nästa år, klart som fan vi gör det nu”.

Vi har bara shorts på oss, Hasse har nån gammal tunn damscarf han hitta i boden som nån glömt, den är lila och har ett mönster som påminner om maneter eller va heter dom? Amöbor?.

Jag har hämtat en stor tillbringare med isvatten, Hasse vrålar och hoppar ner från stegen, sveper ett helt glas, frågar mig om jag hört nått från Anna i dag, jag svarar att hon ringde i morse, Joel har köpt tre stora fläktar hem, tydligen de sista dom hade hos järnhandlarn.

- När var det hon skulle få nu igen?

- Det är sagt i slutet av oktober.

- Har dom kollat om det blir en pojke eller flicka?

- Nej , dom säger att det inte spelar någon roll, jag bryr mig inte om kön bara det får vara friskt.

- Ja, fan skål på det.

Hasse sveper ett till glas vatten, klättrar upp till hinken, doppar penseln och börjar sjunga ”Vi åkte ut till Lidingö och hem igen”.

Plockar upp min pensel, jag målar nertill, har aldrig kommit över min höjdrädsla riktigt.

Intervju med en handlare

Det ligger en svag doft av skurmedel och plockgodis i luften och inne på det minimala lagret står en pall räkost och Ejderns kaviar som väntas på att packas upp och förflyttas till påläggsdisken. P4-skval blandas med småtrevligt småprat då Anna, för dagen i kassan, konverserar Mats H Rosén, mellanchef på ett stort VVS-företag som brukar stanna till här på vägen till landstället han delar med frun Elisabet.
- Ha en trevlig dag, Mats, mer eller mindre ropar hon när han försvinner ut genom dörren.

Det är lätt att ha en trevlig dag här – i den lilla lanthandeln Handlarns bod. Trots allt. För det senaste året har boden varit utgångspunkt och spelplats för händelser som skildrats i en av vår tids mest spännande, roliga, tragiska och fascinerande bloggar. Handlarn och hans närmaste har på Buskisbloggen gjort en resa som tagit dem till helvetet och tillbaka, med mellanstopp på Ålandsbåt och sädiga motellrum i USA.

Medan Anna sköter kassan sitter handlarn själv i sitt lilla kontor inne på lagret. I en lätt skrynklig skjorta under förklädet med en reklamslogan för ett företag som specialiserar sig på italienska delikatesser. Han ser fårad ut, som han inte sovit ordentligt på ett tag. Och vem skulle klandra honom i så fall? Bara ett par månader har förflutit sedan hans älskade Gertrud dog, en djupt sorglig händelse som återberättats i några av blogghistoriens starkaste inlägg någonsin.
- Det känns väl som det känns, jag vet inte vad jag ska svara på det riktigt, säger handlarn när jag frågar hur han mår.
Det sista nästan viskar han nästan fram. Affärsinnehavaren och bloggaren rycker på axlarna innan han fortsätter.
- Jag kan inte hantera sorg, jag vet inte hur man gör, det är fortfarande en tung tid för mig, jag kan inte riktigt tänka klart eller sunt över det än.
Det har inte gått mer än någon vecka sedan han återvände till boden efter att ha kuskat runt på de amerikanska vägarna tillsammans med bästa vännen Hasse.
Vilka är dina bestående minnen från USA-resan?
- Luften tror ja, maten och lukten, att folk var precis som hemma fast fler.

Det har varit ett minst sagt händelserikt år – blir det en lugnare sommar?
- I sommar ska jag hjälpa Hasse med båten, ska måla om kåken och röja lite sly.Har inga planer, ska försöka umgås med Joel och Anna, har lovat Lena att vi ska fiska nån dag å.

Hur länge har du egentligen känt Hasse?
- Jag har känt han sen vi gick i lill-skolan, det har pendlat under åren, bråka mycket när vi var små men han är den bästa och enda riktiga vän jag har. Jag minns när han träffa en tjej som hette Sussi när vi gick i nia eller åtta eller nå, hon var som en blomma, alltid rena fina kläder, alltid kammad, Hasse sa att han skulle ta med henne till kärleksön innan sommarlovet var över, vi bara skratta, men tro du inte på fan att dom tillbringa hela sista vecka innan skolan börja där, han har alltid kunnat prata med kvinnor, men han kan vara stursk å.

Hasse har varit en del av stödet för handlarn under den svåra tiden. Tillsammans med sonen Joel och hans flickvän Anna, som tagit hand om boden under USA-resan. Nödvändigt visar det sig.
- Jag har knappt ägnat en tanke åt det ”vanliga live”, har inte kunnat göra det, Anna har ju skött det där jävligt fint. Det ser ju bättre ut nu än innan, hon har gjort det mordernare och finare. Vi får se hur det blir till hösten, men jag har en grej som jag tänkte ta upp med Anna och Joel till hösten.
Mer vill han inte säga om det, det får bli en överraskning till Handlarns bloggs andra år, men han vill en sak mer än något annat.
- Jag önskar mig att det ska gå bra för Joel och Anna, det är deras tid nu.

Mattias Dahlström

Faktaruta – Handlarn

* Bloggare och affärsinnehavare.
* Har en son Joel, som bland annat är medlem i punkbandet Rövkött.
Handlarn: ”Det är kul att dom håller på, men mellan dig och mig, vuxna karlar som skriker om att snuten är som hitler, nej det är inte min melodi.”
* Handlarn och hans närmaste har uppmärksammats bland annat för ett bråk med artisten E-type på en Finlandsfärja. Bråket löstes dock fredligt.
Handlarn: ”Joel fick nån inbjudan till nån [med E-type], men tror inte Anna skulle få följa med, han sket i att gå i alla fall + att det var ju i Stockholm”.

Jag får ett telefonsamtal, det är från Stockholm, en karl som presenterar sig som journalist, han säger att han skriver om populärkultur,musik och film.

Min första tanke är ”undra tro vad han ska sälja till mig” men istället frågar han om jag är ledig på torsdag eftermiddag.

- Jo det har jag väl men varför det?

- Jag vill komma över och ställa några frågor om din blogg?

- Va?

- Ja du har ju skrivit i ett år nu och det är nog många som skulle vilja veta lite mer om er.

- Men det är väl ingen som läser det där? Jag tänkte jag skulle gå på den där renskrivningskursen på folkets hus men det blev aldrig av, jag skriver det där mer eller mindre för mig själv.

- Jag kommer förbi efter lunch men innan tre på torsdag, jag ringer innan.

Lägger på luren och står och funderar ett tag, om det nu är nån som läser det här kanske man skulle lära sig att skriva.

Anna kommer förbi, häller upp lite kaffe.

- Vem var det som ringde?

-  En journalist som hette Mattias Dahlström han ska komma hit på torsdag.

- Jaha, jag kom i håg att han gillade Grand Prix skivan när den kom.

- Va?

- Det var inget.

Det finns en liten slurk kaffe kvar, jag spär på med ljummen mjölk, tar en pepparkaka ur kartongen, Lena vill gärna att det ska finnas kakor till kaffet.

Ska kolla upp den där kursen på internet i kväll, Hasse är säkert bra på sånt där.