Jazzhands

Jag kan göra felfria solhälsningar i yogan, både A och B. Men där slutar min relation med solen.
Jag gillar den inte.
Mr. Burns säger ”Since the beginning of time man has yearned to destroy the sun”.
Jag säger ”18C max”. Vansinnesvärme, som över 25C är ingenting för mig. Jag bränner mig, blir dåsig, slö och får ont i fötterna av skavande sandaler. Svettig också.
Lägg till svettig.
Särskilt på överläppen. Ser pundigt ut.
Besökte H&M med Kennet. Observerade en familj som med största säkerhet var utsocknes. Pappan i familjen provade halmhatt, morsan solglasögon, lilltjejen sög på något och tonårssonen, iklädd för stor kavaj med upprullade ärmar höll hunden i koppel. Ja, en hund, en labrador, inne på H&M.
Eftersom det är steka-ägg-på-en-sten-temperatur där ute så orkade jag inte ens garva åt dem.

Och hur glad blev Måns Zelmerlöw när hans manager drog helgschemat för honom:

”Okej, vi kickstartar helgen i Högdalens centrum på lördag. Du går upp tolv prick. Kör Cara Mia och Hope and Glory, det räcker. Det är ändå bara dom som folket vill höra. Butikerna kommer att ha tokpriser och efter dig blir det godisregn. Du får signera lite plattor, tjugo minuter tops, men sen drar vi vidare till Hallonbergen centrum där de har något jubileum. De kör ponnyridning för småbarnen medan du rockar för de andra. Funkar?”

Här skriver jag om könsorgan.

Hiphoppare verkar vara en givmild och generös bunch. Sedan mitt experiment igår, där Kinky Afro-David intervjuade mig, har kommentarer och mail strömmat in från hiphoppers som vill dela med sig av bra musik. Rörande. ”Lyssna på det här istället!” eller ”Lyssna på den här om du gillar genuspolitik”.

Rörande, som sagt. Och jag är inte den som är den. Jag ska lyssna på Young Jeezy och ”Fuck y’all niggas” med Rah Digga feat Young Zee. ”Det är genuspolitik direkt från gathörnet” enligt Kristofer Ahlström. Ja, han borde ju veta. Han jobbar på Café.

(Denna grupp har hittills inte rekommenderats av de som hört av sig till mig)

Idag på redaktionen fick jag för mig att jag skulle ge det här med hiphop en chans. Så här gick det.

Och så säger de att svenskarna köper mindre böcker. När det finns eyepoppers som Etik för opinionsingenjörer, En konstitution för Europa? Reflektioner och Författarrättens genombrott ute på marknaden. Va?

DNs bokbord kan ha nått sin all time low, i alla fall sedan februari då jag började här. Eller så driver de med mig. Och hela mänskligheten.

Nya, sköna, tråkighetsrekord i serien ”böckerna som DN ratade”!

Hittar ”Att leva nära döden – patienter och vårdpersonals erfarenhet inom hospicevård”, ”Hur betygsätta en verkstad?” och ”Ett sekel i självstyrelsens tjänst – Sveriges kommuner och landsting” på bokbordet.

Hur mycket får jag om jag läser en av dessa böcker? Några bud?

Argh! Vaknade tre i natt av den där förbannade klockans BOOOING, BOOOOING, BOOOING och bestämde mig för att lösa det hela där och då.

Det är människa versus maskin nu, tänkte jag. Och människan ska vinna.

Som den mad professor jag är, tog jag instinktivt fram min apotekslåda, letade fram ett plåster med Union Jack-motiv och trimmade ned det till lämplig storlek. Klistrade dit det på den lilla gong-gongen runt 03:02 i natt. Nu låter den som ett gökur med strupcancer men det stör inte sömnen.

Fred.

PS: Första dagen på jobbet efter lungsjukdomen. Jag blir mottagen som en krigshjältinna. Jag gillar det.

Upptäckt: Okej. Klockan slår inte BOOOING varje timme, den slår antal timslag. Och klockmannen på Hötorget skruvade upp den ordentligt så att den ska gå i en evighet så jag vet inte hur man ”stänger av den”, om det ens är möjligt.

Gränsen för galenskap uppnådd.

Som jag ser det nu har jag bara ett alternativ: flytta till en femrummare och placera klockan i ”biblioteket”, på behagligt avstånd från sovrummet.

Okej. Så klockan jag köpte på Hötorget för två timmar sedan tickar ganska högt. Jag kan leva med det.

Okej. Så klockan jag köpte på Hötorget låter BOOOOOING varje hel timme tydligen. Inte lika lätt att leva med kanske?

(Hello, öronproppar, mina små vänner.)

Sen vet jag inte om det är helt okej med en heliumballong i form av en pansarvagn.

(Säljs utanför Skansen för den som vill ge sitt barn en kick-start i rätt riktning – mot världsherravälde)

Är lite osäker på vad ”neger-glanz” betyder men gissar på skokräm.

Söndagsloppmarknaden på Hötorget har onekligen ryckt upp sig. Visst, det kanske är vädret men det var länge sedan jag kom därifrån med fulla kassar. Det gjorde jag idag.

Men innehållet oroar mig lite.

Förutom sköna mongorullen Straight Talk med Dolly Parton (20 kr) köpte jag ett mystiskt smyckeskrin med kuvade kvinnor på (40 kr) och ännu en klocka. Ska jag avslöja hur många klockor jag har nu? Och vi snackar bordsur och väggur. Inte armbandsur.

Okej.

Jag bor alltså i en etta. I köket har jag, modest nog, bara en köksklocka. I vardagsrummet har jag fem klockor. Jag har ungefär tio på vinden. Det är mad professor. Jag har genom åren förstått att man inte behöver mer än en. Men så behöver man inte smink heller.

Men vad kan jag göra? De talar till mig. Klockorna.

Nästa gång blir det neger-glanz.

Igår spelade jag och M Alfapet. Jag la ordet ”STRUMA”. Jag är nöjd.

Jag är frisk! Okej, lite eftergifter i form av enorm trötthet och så, men annars 100% frisk!

100% lunginflammationsfri!

Jag försökte mig ut lite tidigare i veckan. Gick i pensionärstakt upp till Götgatsbacken och hem. Tog en timme. Tar vanligtvis tjugo minuter. Kom hem. Sov i två timmar.

Och så vidare.

Eftersom jag har en fast arbetsplats numera (DN På stan) så blir det inte längre några frilansaktiviteter av. Så som en del av min rehab slog jag därför två flugor i en smäll. För att förbereda min återvändo till arbetslivet och samtidigt hålla mig á jour med sminkvärlden gick jag därför på The Body Shops pressvising av höstens beautynyheter. (Ja, jag skriver om smink och skönhet också, för den som inte visste. Skratta hur mycket ni vill.)

Det var i Spegelsalen på Berns. Pampigt värre. Sminket låg uppradat som juveler. Eleganta damer från diverse fashionabla magasin strömmade in.

I en annan del av Berns pågick samtidigt något tungt, politiskt och viktigt evenemang. Gissa vem som var där? Kung Carl Gustaf Bernadotte! Gissa vem som såg ofantligt uttråkad ut? Samme man. Kungen förirrade sig vid ett tillfälle till The Body Shop-delen av Berns men några livvakten föste honom stadigt därifrån. En Body Shop-dam tog dock tillfället i akt och försökte ge honom en fin goodybag med smink. En livvakt förhindrade henne från att överlämna den djurvänliga gåvan, men tog emot den å knugens vägnar. Undrar om CG Bernadotte någonsin fick den i sina händer, och om han i så fall gav den till Silvia.

(Och om det är någon som är intresserad är höstens färger lätt metallic, med fokus på läppar. Trettiosju nya läppstift med long lasting-effect är nya grejen på Body Shop. )

Vågar jag testa?