Jazzhands

Jag plockar diskret undan en del böcker och skivor av det mer tvivelaktiga och genanta slaget, inför att min tillfälliga hyresgäst ska bo i min lägenhet i tre månader. Ser också till att rensa sminkbordet så att han inte ska känna sig överhopad av tjejgrejor.

En låda pinsamheter åker upp på vinden. Men Apans dröm, den kanske konstigaste film jag äger, får stå kvar. Någonstans kanske den framställer mig som intressant och intellektuell. Trots att det var en present.

Hur jag framställs, genom mitt hem, för min blivande hyresgäst känns plötsligt viktigt.