Jazzhands

- en mötesplats för dig och mig
  • Hem
  • Om Caroline
  • Om Jazzhands
  • Kontakt

The wurst, man!

Jazzhands | 02 februari 2010 | 1:42

USA 034

Würstküche är ett hippt ställe downtown, förlagt till en industrilokal. Ser ut som en svartklubb både utifrån och inne. Det är en bar/korvrestaurang. På menyn finns en lång rad olika gourmetkorvar, serverade med tillbehör som sauerkraut och karamelliserad lök.
Vill man ha något till finns alternativet fries med dip. Inget annat.

Listan på importerad öl, på fat, är dubbelt så lång som den redan ganska imponerande korvmenyn. Korv och öl, that’s it. Men satan i gatan vilken god korv!

Först får man stå i en lång kö som ringlar sig längs gatan, tillsammans med konstfolk, hipsters, européer och ölglada. Sen beställer man sin korv vid en disk, och får därmed tillträde till klubben/baren/krogen. En dj med hatt står i ett mörk t hörn i den redan mörka lokalen och lirar beats. Man sitter vid långbord, endast klädda med brunt papp. Den som har en penna målar lite på borden.
Inredningen, med långborden, ser ut som någonting från Plutonen eller MASH. Precis så här, tänker jag mig att en mäss ser ut på en militärbas någonstans utomlands. Utfodring, liksom. Minus dj.

Någon känd skateboardare med lösmustach (kan dock varit äkta) firade sin födelsedag när jag var där, han var omringad av folk och kameror. Han fick sjuka presenter, som en sko doppad i guld. Teri Hatcher gick när vi kom.

Würstküche – fem sauerkraut av fem! När kommer en filial till Stockholm?

USA 031

Categories
Okategoriserade
Comments rss
Comments rss
Trackback
Trackback

« Dagens kändis No, señor…no…! »

4 Responses to “The wurst, man!”

  1. Joel skriver:
    02 februari 2010 kl 10:16

    Det finns en i Malmö. Inte lika hipp, men säkert lika god: http://www.korvhuset.com/

  2. Göran skriver:
    03 februari 2010 kl 1:07

    Låter helt fantastiskt!!

  3. Jazzhands skriver:
    03 februari 2010 kl 1:13

    Det var helt supergrymt, inte dyrt heller. Eller, ölen kostade väl men för mig som drack soda gick kalaset – korv, fries och soda – på strax över hundringen. Och allt smakade gudomligt, givetvis. Bratwurst, man!

    Men det roligaste var långborden, atmosfären och trängseln. Det gjorde att man liksom inte kunde undvika att snacka med folk. Jag träffade tre olympiska simmare, en från Belfast som kom tia i Peking och nu laddar fett inför OS (tror jag det var, jag kan inte det där med sport).

  4. Måns skriver:
    03 februari 2010 kl 12:04

    Jag väntar fortfarande på den dag surkål blir ett givet inslag när korven ska dressas. Stark senap känns inte riktigt lika spännande längre.

Leave a Reply

Klicka här för att avbryta svar.

Caroline Hainer

Jag är frilansjournalist. Jag skriver i NK Stil, Café och Cinema. Bland annat. Ibland skriver jag om tv på Weird Science
Jag är skönhetsredaktör i Bon och NK Stil, och bloggar om smink och skönhet på Fifty Scents.

För övrigt tycker jag om spännande sms, kvalitetsglass, Lauren Bacall och väggur i art deco-stil. Jag kan onödigt mycket om teveserien 24. Jag lyssnar på Chris Isaak och Brigitte Bardot.
En gång såg jag en person halka på ett bananskal.

Jag har skrivit kapitlet om film och tv i boken "00-tal".

Jazzarkivet

Sök bland texterna på Jazzhands

Senaste kommentarer

  • Flemming om Dolce Vita
  • Jazzhands om Belägg
  • ƒ om Belägg
  • Steelwheels om Belägg
  • Göran om För övrigt anser jag…
rss Comments rss valid xhtml 1.1 design by jide powered by Wordpress get firefox