Service – en fråga om balans (och övertalning)
27 juli 2010 | 12:55Utnyttjar en gratiskupong och tar med brorsan på gymmet. En blonderad ung man står bakom disken, hälsar oss välkomna, ser att vi är nya. Säger “Vad glad jag blir, hörni”.
Vi fyller i lappar, får höra om gymmets förträfflighet. “Det är bara att komma fram och fråga annars, hörni. Så får ni ha en fin träningsstund då!”.
Svårt det där med service. En fin balans mellan hjälpsamt och påträngande. Har tänkt på det många gånger.
Jag gillar servicen på underklädesbutiken Gustaf Mellbin i Gamla stan. (Parantes: när jag var liten tyckte jag att de hade groteskt stora plagg i skyltfönstret. Så går det)
Där skakar de på huvudet när något sitter fel, de säger Nej eller Ja, inget “Jo men kanske…med en sarong till?”. De tar fram saker ur små gömmor om man ber om det. De mäter med sina måttband, som de bär runt halsen. De säger “Du ska ha en större storlek i omkrets” och så är det med det. Även om jag tycker att det sitter bra. “Ja, men den töjer ju ut sig, vet du”.
Sen får man sitt köp inslaget i fint papper och nedlagt i en fin påse.
Så ska det vara tycker jag.
Min tidigare favoritrestaurang Lilla Pakistan har tydligen klappat ihop. Synd! Otroligt god mat men mycket unik service alltså. Ägaren, eller i alla fall en man med pondus, mer eller mindre kommenderade vad man skulle äta. “Du måste ta rajta till, annars blir det inte bra!”
Jag sa en gång att jag inte var så hungrig, undrade vilken rätt som var sådär lagom stor. Han sa “Det är inget fett i vår mat, den är mycket mindre fet än indisk mat!” på ett skönt Soupnazi-vis. Han tog för givet att jag bluffade och egentligen bantade. “Och jag skriver att ni ska ha bröd till, det måste ni, ni ska doppa den i såsen”.
Där hade jag velat äta. Över huvud taget skulle jag behöva en “provanytt”-konsult. Nån som dyker upp när man ringer sin lokala Kina, river av en luren och bestämt hävdar att man vill ha bläckfisk när man försöker köpa samma gamla cashewkyckling som vanligt.
Men det var ju precis så! Man fick onda ögat om man valde “fel”. Och ägaren/servitören hade ju helt rätt förstås, i sina bestämda åsikter. Rajtan svalkade, brödet var gott till såsen och så vidare. Om man kan stå ut med att man blir omyndigförklarad under sitt besök så kan jag rekommendera Lilla Pakistan till alla och envar. Om nu inte ryktet stämmer, och de har lagt ned.
Servicepersonal borde ha rätt att örfila upp folk.
- Kan jag hjälpa dig?
- Nej jag bara tittar.
SMA-SMACK!!! – Du ska ha en sån här!
Jag tycker nästan det. På Mellbin kör de tough love ibland. Provade en grej jag tyckte satt bra men de skakade på huvudet och sa att jag skulle ha en storlek mindre. “Är det säkert?” sa jag. “Jag tycker den sitter bra”. Nej, sa de.
Och visst hade de rätt.
Får man föreslå att du går och tar en korv på Günthers på Karlbergsvägen, och sen skriver om det här?
Där får man veta vad man ska äta, och med vilka tillbehör man får äta det. Korvmenyn med bilder och
omdömen är ett kapitel för sig, med omdömen som:
“Vegetarisk korv Svensk. Vatten. Soja. Lök. Tomatpuré. Selleripulver. En korv för miljöpartister. Den smakar inte ett djäkla dugg.” eller: “Ungersk Bratwurst Nöt- och griskött och mycket lök. En liten för fadd korv för att vara en ungrare. Ingen större framgång, om jag ska vara ärlig.”
Föreställer mig att du skulle kunna skriva en kärnfull essä om korvmannens hår också. (det är någon efterträdare till Mr. G själv, som är mannen som syns på den daterade hemsidan)