NÅGRA RADER

Det roligaste med julen är när man med gott samvete kan slita ner alla tomtar, ljusstakar och smällkarameller och pressa ner dem i en knölig påse som man ger en rejäl vrist så den hamnar längst in i källarförrådet igen. Det är det roligaste med julen.

Varje år när jag plockar fram julsakerna så är det något som fattas, något vitalt jag slängt året innan. I år var det julgransfoten. Har ingen aning om varför jag slängde den, vi hade inget otalt med varandra. Men jag hittade den någon gång i maj då den låg och vräkte ut sig bland skorna i en garderob. Trött, grön, tung och full av gamla barr. En mycket självgod julgransfot som liksom låg och tittade på mig och sa ’jaja fnys du bara, snart är det min tur igen, haha, alla älskar mig’.

Jag bar ut den i svansen som en död råtta och dumpade den i grovsoporna. Vilket har inneburit att årets gran stått i en ful vit 10-liters plasthink. Något som accentuerat den plågsamma julkitschen ännu mer.

Sen är julgransbelysningen en historia för sig. Man sliter ner eländet i raseri varje år (inte för att den är svår att plocka bort, utan för att den starkt bidrar till att exakt varje barr lyckas lämna den snustorra granen). Varje dag före doppardagen får man alltså sitta i två timmar och trassla upp den här överskattade ljusslingan medan barnen står i ring och oroligt frågar hur det går.

Guess what. I idag åker allt ut tillsammans: gran, pynt, hink, belysning. Allt i ett enda fint paket, rätt ner i soporna. Det är vad jag kallar årets julklapp.