NÅGRA RADER OM TYSTA DIALOGER
nagrarader | 21 januari 2010 | 23:25Vissa människor pratar jag enbart med ’på riktigt’, och andra enbart digitalt via kommentarsfält, facebook eller mail.
Det är alltså folk jag mer eller mindre känner, vissa som jag jobbar med, har jobbat med eller jobbar bland – men där vi aldrig i ljudligt tal nämner det vi pratar om digitalt. Extremt märkligt.
Det kan vara en lång diskussionstråd, eller mailväxling, eller bloggkommentarer. Men när man träffar på varandra i hissen blir det tyst sånär som på några yxiga meningar om hur fint stockholm är i vitt. Men absolut inget om det där andra.
Jag är ju likadan själv. Kan gå in och tokläsa någon persons blogg, och kanske skriva kommentarer på facebook. Men springer vi ihop på stan så håller vi käften, nickar lite så som vår ytliga bekantskap betingar och går vidare.
So fucking strange.
Det är inte så himla konstigt. Det är väl självaste
Ulrika | 22 januari 2010 | 10:15Det är inte så himla konstigt. Det är väl självaste anledningen till varför man säger det på facebook och ingen annanstans.
Och ta för guds skull inte upp det här nästa gång vi ses.
Nej detta tänker jag verkligen inte nämna Ulrika. Jag går
nagrarader | 22 januari 2010 | 10:42Nej detta tänker jag verkligen inte nämna Ulrika. Jag går bort till din arbetsplats nu, men då kommer jag bara att skämta om något helt annat ovidkommande. Bra.
Jag tänkte precis på det igår. En kollega till mig
ksth | 28 januari 2010 | 17:10Jag tänkte precis på det igår. En kollega till mig har skrivit en bok, som har blivit ganska omtalad. Jag läste den och gratulerade och berömde och så på just facebook häromdagen, men igår när vi pratades vid i ett jobbärende så berördes vare sig bok eller mitt beröm för den av någon av oss. Märkligt, tänkte jag när vi hade lagt på luren.