NÅGRA RADER

Vi har hittat den bästa larmsignalen. Den finns i H’s telefon, så tyst att man inte vaknar. Till slut vaknar vi av oss själva och hör då att klockan ligger och ringer nånstans. Men den ringer så tyst att det inte ens är värt att stänga av den. Bästa väckarklockan! Sen är vi uppe och har bråttom, klä på, mata, duscha, ’kan nån stänga av väckarklockan?’, ’Jag hör inte var den är, var är den?’.

Så lågt ringer den.

Fattar inte alla dessa chockalarm, eller läskiga ljus som ökar i styrka till man vaknar med en psykos. Om kroppen inte vill, så borde vi lyssna på den. Inte på en bombsiren från andra världskriget.

Allt är lågt hemma hos oss på morgonen. Vi har en sån där svindyr liten iPal-radio i köket på så låg volym att det bara är Anders Timell som hörs. Adam och Gry susar bara lite lätt i bakgrunden.

Sen är det vattensplash, rostbrödsklonk, överdragsbyxprassel, barfotshasande, hundmatsskopande, tandborstriv, rakhyvelritch, laptopstängarboff, sladdurdragsflåink, sängbäddssvosch, ryggsäckstängarzippande och dörrlåsarrassel.

Till och med när bebisen vaknar så sitter hon tyst och storögd. Darwin hade nickat belåtet åt hennes momentana förmåga att anpassa sig efter de lågmälda omständigheterna.

Nu är det ju inte alls säkert att det här stämmer. Kanske är det ett jävla liv, och bara i mitt huvud det är tyst. Avstängt. Mute. Men det där med mobillarmet är sant. Jag ska fan skruva ner det ännu mer till imorgon.