Prankmonkey

Varsågoda, en statsunderstödd fullblodsdåre som på fullt allvar lärt sig Klingonspråket*, och som nu ivrigt delar med sig av det, sig själv och nyvunna insikter om Klingonrasen – allt framför kameran.

Bland annat lär han oss att ”Klingoner är ett väldigt rättframt folk. De säger inte hej.”

Skönt att mina skattepengar går till rätt saker.

*Utomjordingarna i Star Trek talar det konstgjorda rymdspråket klingonska. Språket fascinerar tusentals människor och hängivna trekkies, Star Trek-fantaster. Möt svensken som forskat om klingonska och lär dig några fraser.

Åsa Linderborg skriver en enormt träffsäker analys av Liza Marklunds underför- och påstått vänsterinriktade alias Annika Bengtzon på Aftonbladet Kultur  – och Liza Marklundfansen reagerar med ryggraden och rycker ut till vad de tror är försvar. I artikelkommentarerna, givetvis.

”Så dåligt! En författare som vi, många läser o gillar.Syns väl på försäljningssiffror.Även en moderat, eller vad sjutton som helst läser nog hennes böcker. Varför ska alltid någon ful fisk försöka analyser förstöra o ifrågasätta? Blir så less! Jag har läst Kalle Anka i 40 år! Varför inte försöka sig på den Åsa!”

Alltså, jag hade ett GÄNG liknelser kring fenomenet Liza Marklund och hur hon skriver. Men Kalle Ankareferensen i slutet gjorde dem helt överflödiga. Pewells, 64 år i Kil – jag och Åsa Linderborg tackar dig.

I veckan var jag på dragning hos kundens mediabyrå. Tjena.

Mediabyråer består till 98% av lallare och före detta mobilabbonnemangsförsäljare som bytt bort bältesspännet mot en lika stor bärbar Dell, nyutexade Handelsstudenter med sisådär betyg och en på möten ständigt närvarande flock tjugonåntingbrudar med diffusa varianter på begreppet manager på visitkortet. En flock vars storlek för övrigt hänger tätt ihop med konjunkturen. The first of the gang to die när vinden vänder alltså, men inte ens det fattar de.

Mediabyråns uppgift är att ”köpa media”. En uppgift som enklast beskrivs med att tomtarna ovan tar en latte, sticker fingret i luften, beställer upp kundens favourite choice of wienerbröd och sedan rekommenderar hur många procent av sin budget kund skall lägga på print, TV, radio eller nätet. Färdig!

Och eftersom kund i nio fall av tio inte säger nej till wienerbröd, har liten eller ingen koll alls på var deras varumärke gör sig bäst, eller var de får mest pengar tillbaka på sin reklam, är mediabyråns uppgift således rätt lätt. Men visst, de vet onekligen vilka wienerbröd som gör jobbet.

I det här fallet gällde det en stor kund, och för byrån en rätt ny sådan, varför VD naturligtvis skulle vara med på mötet. Förvånande, eftersom ännu en halvskallig, innebandylirande, Audileasande pajas med Napoleonkomplex som förfinat egenskaperna ovan till en doktorshatt i skitsnack varken gör från eller till.  Men till slut stod äntligen VD i predikstolen.

Vad han pratade om minns jag i ärlighetens namn inte, men jag antar att det var det vanliga dravlet om kreativitet, most bang for the buck och nyskapande annonslösningar. Ty eftersom jag vet att killens jobb egentligen handlar om att att styra upp kickbacks från tryckerier (”Du får jobbet, vi får 12% tillbaka som tack för hjälpen. OK?”) valde jag att checka ut mentalt redan vid Hej och Välkommen. Och nu sitter jag här och har tappat bort biljetten tillbaka till verkligheten.

Märta Myrstener (bara namnet!) på PåStan skriver en krönika som jag önskar att jag skrivit själv. Briljant!

Med ett undantag har jag medvetet försökt hålla mig utanför hela Blondinbellagrejen. Dels för att jag inte vill skicka mer ljus på henne än vad som är nödvändigt (tjejens självbild verkar ha nått Gardellska nivåer), men kanske mest på grund av det enkla faktum att Blondinbella är sjutton jävla år gammal, och för att man i den åldern inte tar ett enda vettigt beslut själv.

Och eftersom hennes imponerande skrupelfria farsa helt uppenbart verkar skita i precis de argumenten, tänker jag att någon i alla fall borde tänka på dem – och gör alltså mitt bästa för att inte gynna den jävligt tvivelaktiga affärsidéen som är aktiebolaget Blondinbella.

Men nu går det inte längre.

Blondinbella i all ära. Men visste ni att hon har kille? En snubbe som heter Nils, som OCKSÅ har en blogg, välsignad med det osannolikt distanslösa namnet ”Storstadspojken”?

Jag antar att tanken är att spegla Nils resa från pojke till man, om än patologiskt loggboksdeskriptivt formulerad minut för minut. Och folk läser, och Nils tjänar pengar, och skriver lite till. Och vad skall man säga om det, mer än att killen inte är Strindberg, direkt? Well, om inte annat är det fortfarande synd om människorna. En teori som får viss bärighet i och med det här inlägget, där Nils noggrant listar sina favorithajar.

Oh, just det. Nils är 23 år gammal och läser till jurist. Och tillsammans med en omyndig tjej.

När vi berättade för våra familjer att vi skall ha barn, reagerade alla som man förväntar sig – med ett undantag. Flickvännens tjugoåriga lillebror. Han reagerade inte alls som man förväntar sig.

Saken är den att jag och flickvännen hängt ihop rätt länge, och jag har sett hennes lillebror växa från avundsjuk sjuåring, till något mindre avundsjuk ung man. Jag har alltså funnits med i hans liv rätt länge. Men när vi berättade att vi skall bli tre, reagerade han direkt som den sjuåring han en gång var. Killen vred på sig i rent obehag, tittade bort och mumlade till slut fram ett generat ”…grattis, dårå”. Det var som om han plötsligt insåg att vänta lite nu….syrran och hennes kille…ja, du fattar.

Ett faktum jag inte var sen att utnyttja.

Tio minuter efter levererat besked står vi båda i köket och brer varsin macka. Plötsligt lutar jag mig fram mot honom.

”Ey…I did your sister”.

Och vips! reagerade han som en sjuåring igen.

Till raden av internetsiter du inte trodde fanns, kan du lägga till www.stoppadjursexet.se. En site med det ädla motivet att förbjuda tidelag, alltså sex mellan människa och djur. Jag kan redan här meddela att nej, jag vet inte varför jag hamnade på den. Men jag skyller lamt på dårarna på bazooka.se.

www.stoppadjursexet.se, alltså. Bakom den, ett gäng medborgare som helhjärtat engagerat sig för att förbjuda tidelag i lag (sic…), som på sin hemsida kräver diverse sådana och som dessutom utlovar en kraftfull demonstration mot Riksdagen den fjärde oktober. Rent generellt, vad det verkar.

Tills dess vräker de ur sig bannbullor om varför lagarna borde införts redan i förrgår. Att så inte skett motiverar de med den inte så lite otippade motiveringen att tidelag är ett tabubelagt ämne. Och visst, jag kan hålla med. Det känns inte helt kosher att skinka på får och sen skryta om det.

Stoppadjursexet, alltså. En url som – med sin ofrivilligt tvivelaktiga formulering – bland annat erbjuder en namninsamling där man förutom namn och ort kan plita dit sin själs åsikt i ämnet. Antagligen för att ge extra tryck åt ett ack så anonymt Anna Andersson, Landskrona. Och det är här det blir roligt. Och inte så lite elitistiskt från min sida, jag vet.

Men mitt problem är att jag har en känsla av att de som utan att tveka signar på och släpper loss sin frustration här, tvekar länge och väl innan de rycker in när grannens femåring far illa där.

”Jag skäms att vara svensk när vi inte har med skyddande lagar för våra djur i detta landet.”

”Själklart lider djuren. Allt lidande syns inte utåt men såren invändigt kanske aldrig läker.”

”asså jävla idioter som gör sånt och dom som gör det kan ta sig i röven”

”Bort med dessa liberala fasoner! Ein ordnüng!”

”Stoppa detta hemska övergrepp, inför en djurpolis med rätt att ingripa!”

”Hur kan folk göra såhär! Stolt vegetarian (vill bli vegan men får ej) som inte förstår hur politikerna tänker!”

”många djur glömmer aldrig, du som inte agerar emot, vad gör du mot din dotters hundvalp egentligen?”

”När det gäller djurplågeri i andra länder så är politikerna framme på barrikaderna o har åsikter, men sopa rent framför sin egen dörr o ta ansvar det är visst för jobbigt att bry sej.SKÄRPNING”

”Fy Fan Sossar hur sjuka i huvudet är ni egentligen som införde detta!! ”

”Emot tidelag Helt klart !”

Nu har jag skrattat åt den här bilden av Oscar Dronjak, gitarrist i Hammerfall och entusiastisk kampsportutövare, hela dagen.

Den är rakt av fantastisk.

0.33 in i klippet.

I sanning helt vrickat.

Nyss hade jag en presumtiv kundstackare här, en nyutexad liten Handelsapa som var så innerligt nervös att han höll på att skita ner sig. Varför vet jag inte, men det kan hängt ihop med att jag testade hur länge jag kunde titta på honom utan att blinka. Som katten Gustaf tittar på Jon, liksom.

Efter en enormt förvirrad dragning om deras nästa, allara nyaste produkt (typ tandkräm på burk) kom han till slutklämmen i sin illasittande powerpointpresentation. En bild på produkten, ackompanjerad av AC/DCs Back in black.

Ridå.

Situationen blev inte bättre av att killen, när musiken klingat ut (han ville att vi skulle lyssna på hela låten för ”känslans skull”) ställer sig vid whiteboarden och börjar rita. Vid det här laget KAN jag inte stänga ögonen, hur gärna jag än vill. Men till slut lyckas jag.

När jag öppnar dem igen, har han ritat bilden ovan och står nu och tittar på mig, helt tyst. Jag minns att jag undrade vad han tänkte. Jag minns också att jag inte brydde mig.

Sen kommer den, frasen alla reklamare fasar för.

”Eeeeh….jag tänkte att vi skulle tänka outside the box på den här”.

Jag måste börja ta människor på allvar.