Prankmonkey

Titt som tätt blir jag kontaktad av folk som vill ha med sin blogg på Folkvett, och det är lika smickrande varje gång.

Tyvärr har inte alla fattat skillnaden mellan att vara personlig och att vara privat, så för det mesta blir det tack, men nej tack tillbaka. Det är inte intressant att läsa någons allmänhatiska åsikter om sin arbetsplats, om de inte har någon som helst finess. Lite wit, för helvete! Dessutom finns det de som mailar och meddelar att tjena apan, jag känner för att ”blogga anonymt”. Och visst. Kör så det ryker. Någon annan stans.

Men ibland gör jag undantag.

För några veckor sedan fick jag ett genuint upprört mail från två scenarbetare på Dramaten. Nationalscenen, ni vet. Dramaten, som tydligen startat sin egen lilla blogg i syfte att kränga biljetter, där noga utvalda medarbetare får komma till tals, och med Dramatenlogik naturligtvis även låta sig hyllas av besökarna. Något som sker på närmast Nordkoreanskt manéer. Jag vet inte om ni läst kommentarerna än, men besökarna på Dramatens blogg skäms inte för att kalla bloggarna saker som – håll i er – maestro. Till Morgan Alling?

Detta provocerade naturligtvis mina två mailare något enormt, som erbjöd en i mina ögon rätt fair deal. Delikat snask rätt inifrån Nationalscenen, live and direct på folkvett.se. Sanningen, med andra ord. Hur säger man nej till det? Svar – det gör man inte.

Så säg hej till publiken, Kulturarbetaren och Sufflösen! Ni finner dem på Folkvetts senaste tillskott – StageFright!