Prankmonkey

När jag kom hem från jobbet idag, låg det ett brev från Com Hem och väntade på mig. Vilken sorts brev får man från sin internetleverantör? En sort – fakturor.

Jag öppnade, och mycket riktigt låg där en ilsken liten papperslapp som uppmanade mig att sätta in lite över 500 spänn till PAJASARNA på Com Hem, och det för bredband och telefoni. Två saker som inte ens fungerat sedan jag skaffade Com Hem.

Så jag lyfte luren för Gud vilken gång i ordningen och hamrade in numret som sitter som Fader vår för en präst vi det här laget. Med det undantaget att jag inte tror på nånting när jag kontaktar den på andra sidan.

För omväxlings skull väljer jag ”Fakturaärenden” den här gången – det verkar ju trots allt logiskt eftersom det är en faktura jag fått – och hamnar hos någon illitterat tomte som raskt konstaterar att den här fakturan inte skulle gått ut alls, att jag inte har ringt ett samtal som de faktiskt kan faktura men att det minsann gått ut en faktura ändå och… helvete, jag orkar inte ens skriva klart alla hans jävla konstateranden.

Det sista han kommer fram till är att det här kan han inte göra något åt, utan skickar mig vidare till nötterna på – *drumroll* – bredbandssupporten som får lösa problemet. Jag kommer här på mig själv med att stilla konstatera att jag känner mig som K, en referens som flyger tvåtusen meter över huvudet på killen i andra änden.

Men. Innan han hinner sucka djupt av lättnad över att kunna klicka bort mig, hinner jag fråga om jag måste sitta i ännu en jävla kö till Com Hems kundtjänst?

- Näe. Dä schtår att där är bara tre i kö nu på schärmen…OJ, NU ÄR DÄ BARA TVÅ! så dä sa nog gå unnan schkulle ja tro.
- Ja, ja. OK, koppla mig till dem då.

*klick*

Fram träder en välbekant röst.

- ”Hej och välkommen till Com Hems kundservice. Det är… 36 samtal före dig i kö. Beräknad väntetid är… 25 minuter.”