Prankmonkey

Som den uppmärksamme säkert redan konstaterat händer det inte mycket här just nu. Orsaken är plågsamt enkel – jag har en jävla massa att göra och precis noll inspiration. Så ni får helt enkelt hålla er till tåls tills det ena är gjort och det andra kommer tillbaka. Som det är nu orkar jag bara twittra, och inte ens det särskilt bra.

Men visst, jag skulle kunna snyta en lätt poäng och valla Anna Anka till stupstocken än en gång, tillsammans med alla loons som faktiskt nappat på Treans nogsamt agnade bete och hakat på “debatten” hon “skapat”. Men ärligt talat – det kändes gjort redan första gången Anna satte tänderna i brosket alldeles ensam i sin tornsvit och la ut texten om hajar som faktiskt inte får cancer, för evigt väntandes på en vettig manlig förebild. Som ett slags 2000-talets Rapunzel, om än våldsamt debil.

Så. Under tiden jag gör klart jobbet och väntar på att skrivkrampen skall släppa vill jag vädigt gärna hänvisa till mina kollegor här på Folkvett (Skräphögen, Jazzhands, Några Rader, Anna Björklund, Handlar’n och Tidningen Varför). Men också till två ständiga källor till glädje i mitt skrivande liv  – Tempelbloggens Anders och Helena, och Cafés skrivbordsmarodörer Markus och Kristofer på Töm magasinet. Igen – läs!