Prankmonkey

Så du vaknade i morse.

Sträckte på dig nån halvminut innan du klev ur sängen. Lirkade loss pungen från innanlåret. Vräkte Stålmannenlakanen åt sidan. Klev in i duschen. Fes. Snålade varken med Dubbeldusch eller varmvatten. Sjöng lite. Tystnade. Lutade istället pannan mot kaklet och lät hjärnan vakna. Torkade dig med en handduk som – i ärlighetens namn – luktade lite, lite för funky för att det skulle kännas helt politiskt korrekt. Tänkte på jobbet.

Klev ur.

Glömde insikten om handduken. Svepte den om höfterna. Fes igen. Rakade dig noggrant, med ett blad från Gillette från IUMs goodiebag från julfesten 2007. På det, det sista av Aqua Veran som farsan lämnade efter sig. Avslutade med en snabb räd rakt in i garderoben för att se vad som händer.

En kvart senare blåser du om mig på väg ner i tunnelbanan. Det här är vad jag ser.

Kostym från Batistini, noggrant ansat bajskägg, samma frisyr som Val Kilmer i Top Gun, bruna skor med platt front och Clark Kentinspirerad (at best) trenchcoat – samt en gigantisk baguette från 7-Eleven halvvägs in i truten. Du har bråttom.

Efter dig lämnar du doften av pensionär, billigt hårvax och ångest. Och en liten, liten klick rödbetssallad på min jacka, ser jag nu.

Tack.