Prankmonkey

Det vankades storartad underhållning i rutan i fredags. Jag talar om Femmans kraftigt underskattade räddningstjänstdrama SOS GUTE. Ett gäng medelbegåvade blåljus på Gotland åker runt och hatar på stockholmare som svinar ner och på det stora hela kan man väl kanske inte klandra dem. Att se en dumlycklig onoffstekare spruta bort en årslön och ett Finaxlån i champagne ger liksom inget hopp om mänskligheten.

Men se, det gjorde Gotlands frivilliga brandkår.

Det finns tydligen en sådan på Gotland. En samling udda existenser, dynamiskt fördelad på ön och på den skala som stipulerar å ena sidan ung tjej med håret i tofs och noll koll, på andra sidan spensliga pensionär i någon sorts mellanting mellan mysbyxa och chinos från Dressman med iallafall inbillad koll. Minsta gemensamma nämnare? Ambitionen att släcka eld varhelst den dyker upp. Och för att klara av att göra det, måste man öva.

Och som de övade.

Sekvensen jag skall berätta om nu kan vara det roligaste jag sett på TV på länge. Den inleds med att en ordinarie brandman motvilligt släntrar fram mellan raukarna mot ett gäng småhus dår våra hjältar väntar, uupprymda av patos. Brandman sätter fyr på en ordentlig rökbomb och lutar sig slött tillbaka i gräset. ”Dejt blijr mejr verklijghejt så”, förklarar han lakoniskt in i kameran och letar efter snusen i benfickan.

Som om det skulle behövas.

Sekunden efter stormar en dammig pickup in på gårdsplanen och en fet, medelålders gynnare med skjutbanesolglasögon och mobilen i ett AXELHÖLSTER vräker sig ur. Han stormar upp mot ”elden”, alltmedan ordinarie brandman sitter på huk och letar efter ett grässtrå att tugga på. Tjockis möts av mannen med de fantastiska byxorna, som tagit på sig rollen som brandoffers polare. Det ligger nämligen ett sådant, en tredje samhällsorienterad snubbe, i framstupa sidoläge och spelar död vid ett av husen. I bakgrunden försöker en tjej förtvivlat backa en Massey Fergusontraktor rätt.

Axelhölstret gör vad han lärt sig och lägger sammanbitet snubben i, well, nytt framstupa sidoläge. Fast åt andra hållet. Hela tiden avbruten av Den Spenslige som trumpetar ett och samma mantra i ansiktet på vår hjälte; ”Han ar döjd! Han ar döjd! Han ar döjd!”

I gräset ger ordinarie brandman kameran en menande blick.

I rutan å andra sidan, nås klimax när Axelhölstret kliver ur rollen, ger Den Spenslige en ordentlig knuff och vrålar åt honom att ”Håll tjejften far helvejte!” varpå brandmannen suckar tungt och reser på sig för att stoppa honom. Det är liksom inte första gången han gör det. Men då ligger jag andra sidan raklång i soffan och skriksvimmar av skratt. För första gången, men absolut inte sista.