Skräphögen

Så idag på blå bussen satt vi precis nära barnvagns-spiltan liksom, och där satt en mamma med lillknodden i barnvagn och lillknoddens storebror, cirka 4 år. När bussen ska stanna vid Karlbergsgatan och lillknoddens storebror hörde den vänliga damrösten säga “Karlbergsgatan” tog det hus i helvete. “BAJSGATAN?” hojtade han glatt och förväntansfullt medans bussen bromsade in. “Hee-hee, näe, Karlbergsgatan” sa mamman med en sekunds darr på rösten. “BAJSGATAN?!” sa lillknoddens storebror igen när han insåg att förutom att det lät som att tanten sagt bajs så blev mamma illa till mods. “Hee-hee, näe, bergsgatan”, sa mamma igen. Lite högre för säkerhetsskull. “BAJSGATAN?!!!” sa lillknoddens storebror igen. Då gav mamma upp, “hee-hee, ja vilket knasigt namn va?”. “BAJSGATAN, BAJSGATAN, BAJSGATAN…” fortsatte han skråla medans familjen trippade av bussen. Dom andra passagerarna andades ut. Tills jag skulle förklara det roliga för Shaun och jag började skråla “bajsgatan, bajsgatan, bajsgatan” i min iver att översätta och förklara och vara sådär inkluderande som man måste vara när folk inte förstår språket. Fast i ärlighetens namn så var det mest bara en ursäkt för att få skrika “BAJSGATAN” på en fullsatt buss.

Nej nu är det delen där alla mimar till Wise up med Aimee Man och då vill man ju både gråta tills ögonen ploppar ut och springa runt rummet och hoppa i soffan för att det är som den bästa filmscenen i världshistorien (och då räknar jag ändå in scenen i Det våras för Frankenstein när monstret sjunger Putting on the Ritz).

Gåshuden!

William H Macy! Bäst i hela Magnolia (som går på min tv nu), och då är ändå Philip Seymour-Hoffman med, och få människor står sig i konkurrens med Philip Seymour-Hoffman. Macy är alltid bäst i alla filmer. Han är dessutom gift med superfina Felicity Huffman som spelar bästa flerbarnsmamman Lynette i Desperate Houswives.

Jag är så trött och jag har så fult hår att jag snart bara skaffar hårnät och slutar andas. Och apropå fult hår så måste väl Tom Cruise’s frisyr i Magnolia vara förlagan till den fruktade “Beckham-tofsen”? För filmen kom väl innan frisyr-fenomenet som skakade världen? Life imitating art eller art imitating life? Hursomhelst de flottiga tofsarnas svar på Ringaren i Notre-Dame. Tofsen som får bakhuvudet att se ut som en puckelrygg! Och tänk att vi fick återuppleva den i Paradise Hotel.

Fast Philip Seymour-Hoffman i sjuksköterskedräkt ger mej fuktiga ögonvrår. Speciellt när han beställer porrtidningar från snabbköpet så att han kan leta reda på numret till Tom med Quasimodo-tofsen. Åh Philip!

Fan vad jag har städat. Nu äter jag popcorn och slökollar på Lword. Men sen handlade det skitmycket om en döende pappa och då kände jag att det var dags att byta kanal. Jag kan prata om det, men jag är inte riktigt redo att se re-enactments av de senaste månadernas osannolika sorgsenhet. Så jag hamnade mitt i Donnie Darko på femman. Jag hade glömt hur läskig hallis-kaninen är! Skitläskig alltså.

(zappade tillbaka till Lword i pausen och lyckades tajma när pappan dog. ibland har jag så osannolikt dålig tajming. snabbt tillbaka till donnie darko)

Sist jag såg DD var på dvd i huset i Doncaster, dagarna innan nyår. Det var alldeles mörkt och jag satt uppflugen i en kontorsstol och kollade på den på min laptop. Jag vågade mej inte på att manövrera dvd-spelaren där i vardagsrummet, av någon anledning. Jag som i vanliga fall inte fruktar någon teknik och furiöst ger mej i kast med den ena obegripliga apparaten efter den andra, alltid med tillfredsställande resultat. Jag tänkte kanske att jag skulle ha mindre chans att erövra den eftersom den var engelsk. Det var ju jävligt dumt. Så jag var iallafall skraj för hallis-kaninen och tillråga på allt så somnade min häck.

Men det viktigaste med DD är iallafall att när jag blir engelskalärare ska jag bli precis som Drew Barrymore. Håna tonårspojkarnas pubertet citerandes litterära storverk iförd en ärmlös polotröja. Minus polotröjan.

Jag har den där konstiga, konstiga barnlåten på hjärnan. Den som går såhär:

dinkeli dunkeli doja
heter en grön papegoja,
dinkelidunk heter en munk
som bor i en pepparkakskoja

Jag är lite osäker på det där om pepparkakskojan, det låter ju tämligen vrickat. Bor inte munkar i kloster? Det kanske är ett pepparkakskloster? Eller så är det en munk, alltså bakverket. Och dinkelidunk är typ varumärket. Men dom måste ju inte bo nånstans. Dom bara ligger ju i en disk och jäser, eller pöser eller vad fan dom nu gör (note to self: använd ordet “pösmunk” oftare). Å andra sidan så kan man ju fråga sig varför man letar efter logik i den delen av sången när nån har besvärat sej med att döpa en papegoja till “dinkeli dunkeli doja”. Ja och sen var jag ju förstås inte säker på att jag kom ihåg rätt, munken kanske bodde i en annan typ av koja.

Jag är ett sånt jävla blog-blåbär så jag sitter här och ändrar utseende på bloggen som den värsta dåre. Jag har alltid sån beslutsångest – må det gälla val av chips, val av skor eller utseende på en himla blog. Ska den vara svart? Kanske testa den vita? Eller den gröna? Och så vidare, och så vidare…i all oändlighet.

Och så sitter jag här och ändrar färger när jag egentligen bara vill gå och lägga mej och sova. Klockan är liksom skitmycket och jag sa till Shaun när han gick och la sej “Oh I’ll come to bed in like 5 minutes”. Men det var typ 45 minuter sen. I suck!

Jag ska nu ta mej samman.

Hur kommer det sig att så fort man pratar om kroppsideal så säger alltid alla “ja och så ska man vara smal och ha stora bröst”. Alltså ursäkta mej, men stora tuttar har väl inte varit inne sen typ.. 80-talet? Stora-tuttar-idealet är bara en MYT och jag känner att vi måste prata lite om den myten nu.

Okej, idealen säger att vi ska vara smala, alla kändisar är smala och på HM krymper storlekarna snabbare än en ulltröja som tvättats i 580 grader, men stora tuttar liksom. Sen närdå? Dom enda “förebilderna” som har stora tuttar är typ porrtjejer och Pamela Anderson (och vilka jävla förebilder), alla andra kändisbrudar har liksom små tuttar. Seriöst. Dom har iallafall inte D-kupa. I’m sorry. Alltså många kändisbrudar har implantat, men dom skaffar liksom aldrig supertuttarna Allan. Dom är bara så jävla nerbantade att dom måste skaffa implantat för att tuttarna inte ska gå inåt. Så dom planterar små fasta och runda B- eller C-kupor, men faktum kvarstår att jättetuttarnas tidsålder försvann med Don Johnsons sex-appeal. Och ändå hör man tjejer med mindre bröst säga “ja men du har ju iallafall stora bröst” när man klagar över sin vikt eller whatever, som om det är något bra. Inga kläder görs för tjejer med stora tuttar! Alla med större storlek än C-kupa måste köpa bikini i specialbutiker! Lägg av nu! Stora tuttar är INTE idealet såvida du inte siktar på att bli Bingo Rimérs nästa flickvän och vem fan gör det?

Det är inte synd om smala tjejer med “små” bröst, det är ju för fan dom som är idealet, det är för dom samtliga kläder designas och tillverkas, och det är efter deras kroppar som samtliga trender skapas. Så lägg av med att klaga nu, jäkla gnällspikar.

Imorgon måste jag fixa nytt leg. Mitt går ut på onsdag. Snark.

Okej. Gjort är gjort.

Det blir på svenska. Det blir blaj. Jag tappar intresset. The story of my life, människor. Men här är den, beviset på min bögighet. Bloggen. Hjälp!