Skräphögen

Min examinationsuppgift ska lämnas in kl 09.00 imorgon. Så istället för att skriva har jag idag:

- handlat julklappspapper trots att jag inte har några klappar att slå in.
- uppdaterat min inbox 24 gånger.
- ätit en och en halv påse chips.
- druckit 7,5 glas julmust.
- kollat på minst 4 program som jag i vanliga fall inte står ut med (I’ve got three words for you: Alla älskar Raymond..)

Fy fan.

Choose a band and answer only in song titles by that band: David Bowie (nej jag vet att han inte är ett band)

Are you male or female: China girl.
Describe yourself: Working class hero.
How do some people feel about you: The laughing gnome.
How do you feel about yourself: God knows I’m good.
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Kooks.
Describe your current girlfriend/boyfriend: The prettiest star.
Describe where you want to be: London by Ta-Ta.
Describe what you want to be: Rebel rebel.
Describe how you live: Velvet goldmine.
Describe how you love: Prisoner of love.
Share a few words of wisdom: Hang on to yourself!

Idag ska jag dansa min shabi i offentliga sammanhang. Jag har sträckt nacken. Jag kan inte hitta lösögonfransarna. Wish me luck, det kan behövas.

Så bra. Grumpy old women på BBC Prime. Medelålders kvinnor raljerar om saker som irriterar dom och gör dom förbannade. Typ andra människors små barn, cyklister, män i lycra, kindpussar, uteliggare som tigger och folk som dyker upp oinbjudna.

Bästa inlägget är det om yngre män och kvinnor (framförallt inom flygbranschen) som tilltalar dom på ett förminskande sätt eller antar att dom inte betalar för sig själva (alla kvinnor över 45 är ju gifta hemmafruar!).

So the steward goes: “What can i get you, lovey?” And I said: “What you can fucking get me, is a touch of civility. If the fat, overly paid businessman across the aisle is ‘Sir’, then I most suddenly am ‘Madame’ “.

Åh jag hade lovat mej själv att aldrig blogga om Linda Skugge, men hennes krönika idag kändes bara så jävla obra. Det känns så trött att gnöla över att folk skiljer sig och skaffar barn med många olika partners. Jag tror inte på ekvationen Partnerbyte x gånger flera, efter barn = nödvändigtvis dåligt. Jag tror inte på att kalla folk som tar sig ur förhållanden dom inte tror på eller klarar av, trots att de har barn, för egoistiska. Kärnfamiljens tid är förbi och tacka fan för det, det enda vi har den att tacka för är en jävla massa normer som på något sätt har accepterats som “det bästa för barnet”. Men vad är egentligen bäst för barnet? Jag spenderar ändlösa timmar med att diskutera det med blonda tjejer i dunvästar på Lärarhögskolan och det enda alla kan komma överens om är: det som gör barnet lyckligt. Med lyckan kommer förhoppningsvis viljan och lusten att lära och utvecklas. Och jag tror att man kan vara en lycklig 7-åring som har bytt skola en gång och har låtsaspappor i överflöd, likväl kan man vara en olycklig 7-åring som bor tillsammans med föräldrar som, om dom inte hade barnet att tänka på, skulle ha separerat för sju år sedan.

Och varför är “att hålla ihop familjen” alltid likställt med att bo ihop för evigt, amen? Är det allt som krävs eller? Då kan man ju bo ihop i 100 år utan att någonsin tala med barnet, inte ens veta vilken favoritfärg ungen har, och ändå passera som en bra förälder, eller?

Normer, normer, normer – can’t live with ‘em, pass the beer nuts.

(PS. Den som hittar sammanhanget i den gömda sitcom-referensen i inlägget vinner ära och berömmelse.)
(PS 2. Jag har verkligen inget emot Linda Skugge, och är inte intresserad av att debattera hennes övriga åsikter, det var bara den här krönikan som jag gick igång på..så där som det kan bli ibland.)

Då Shaun är det som i politiskt korrekta kretsar kallas “nysvensk” och jag på något vis tagit på mej rollen som ambassadör för svensk kultur och svenska språket, så går mycket tid åt att förklara svenska seder och varför vissa skämt och idiomatiska uttryck är så otroligt roliga på svenska men helt obegripliga på engelska. Och nu när julen närmar sig med stormsteg (det klättrar tomtar på PUB-huset!) så måste ju vissa saker redas ut, och vissa saker förklaras för första gången.

Förra året klarade vi av lussebullar, glögg och pepparkakans oantastliga roll som julens First Lady. Man tager pepparkakor till glögg, till kaffe, till te, till smör och ost, till mögelost och så vidare i all oändlighet tills man aldrig mer vill se en pepparkaka i hela sitt jävla liv. Eller iallafall till nästa November då man börjar snegla på överblivna pepparkakshjärtan som andfått släpat sig fram ur skafferiets mörka förflutna, du vet, där allra längst in bredvid små skrynkliga crépe-papper som en gång varit knäckformar. Trots att dom smakar gammal unken kartong tuggar man förnöjt på denna sorgliga ursäkt till möglig pepparkaka och kanske börjar man även leta lite förstrött efter nån gammal halvtom glöggflaska som man glömt slänga.. Nog om det. Tillbaka till årets lektion i Svensk Jul.

Redan i September, då jag som av en ren händelse stog och tuggade på en gammal möglig pepparkaka, försökte jag motivera Kalle. Och ju mer jag förklarade, desto mer obegripligare blev det.
“So you watch the same Donald Duck cartoon every year?”
“Yes, but it’s not only Donald! We also watch Lady & The Tramp, Mickey Mouse & Pluto feat. Chip n’ Dale, The Jungle Book..”
“But it’s the same clips every year?”
“Eh, yes. But sometimes they change one of the clips towards the end! And advertise the latest DVD-release from Disney..”

Hursomhelst. Denna lektion följdes helt nyligen av en lektion i tomte-kunskap. Alltså på engelska finns ju Santa Claus. Och Santa’s little helpers. Men dom är ju inte tomtenissar liksom. Man skulle kunna säga att engelska språket och den anglikanska kulturen i stort lider av en akut tomtenissebrist. Inte nog med det, dom har ju inget ord för tomtar. Alltså vanliga tomtar. Som inte är jultomten och inte tomtenissar, utan dom där tomtarna som kanske softar i en lada och som Victor Rydberg skrev om. Hur översätter man “Snön ligger vit över fur och gran, snön ligger vit över taken, endast tomten är vaken.” ??

Only Santa Claus is awake?
Only Santa’s little helper is awake?
Only the gnome is awake?

För det vet vi ju allihopa att en ‘gnome’, eller en gnom som vi säger ibland på svenska, är en vätte, och en vätte och en tomte är två olika saker. Skulle du med gott samvete läsa “Snön ligger vid över fur och gran, snön ligger vit över taken, endast gnomen är vaken”?

Så jag förklarade denna distinktion, länge och tålmodigt. Och så idag ser vi en bild på jultomten på en flaska. Som den sanna pedagog och konstanta läxförhörsinstitution jag är frågar jag “Ok, so who’s that?” och pekar på jultomten. Shaun biter sig i underläppen, lägger pannan i djupa veck, lyser sen upp och svarar självsäkert: JULKALLE!

Så var det med det.

Jo jag fick ett mail från en kontaktsökande man i sina bästa år:

hiii

oh my god!!!! i am not able to believe in my eyes.. you can’t become real. are you the angel? do you become my friend? becouse i don’t have beatifull friend like your!!!

Jag skrattade hela vägen till utloggningen.

Igår: David Hasselhoff-pub. Peruker + musikvideor på storbildsskärm + anpassad drinklista = osannolikt smakfullt, underhållande och alla andra superlativ som vi gärna förknippar med The Hoff.

Idag: Harry Potter and the goblet of fire. För att använda Gert Fylkings bevingade ord, äntligen! Åh så bra. Åh så fin. Åh såna läckra små tonårspojkar. En barbröstad Harry i badet och Cedric Diggorys plutande mun hade den effekten att jag nu känner mej så gubbsjuk (gummsjuk) att det bara är en tidsfråga innan jag bokar den där biljetten till Gambia tillsammans med de andra 50-åriga imperialistkärringarna för att köpa lammkött på playan.

Just nu: Extras. Bättre än The Office, om du frågar mej. Den här gången med Patrick Stewart (från Star Trek). Apropå gubbsjuka alltså. Hans fiktiva cameo är besatt av nakenhet och har skrivit oändliga manus som alla går ut på att han får se nakna tjejer.

“So it’s mainly about you seeing women’s tits?”
“Mainly.”

Plus att han levererar dagens sanning om förhållandet mellan science fiction och, enligt mej, 98% av KTH’s manliga studenter;
“So, you’re not married, you don’t have a girlfriend and you still don’t watch Star Trek?
“No.”
“Good heavens..”

Igår – Antony & the Johnsons på Chinateatern. Fan vad fint det var. Det är det vackraste av det vackra, helt hypnotiskt, fantastiskt och otroligt. Fast i några sekunder så var känslorna blandade, eftersom Antony & the Johnsons var det enda jag spelade här hemma i April och Maj efter allt det hemska hände. Men grina på konserter är inte riktigt min grej, så jag tog mej samman men började nästan grina ändå för att det var så jävla jävla fint. Men de offentliga känsloyttringarna överlät jag åt den asfulla killen på parkett som mellan två låtar vrålade: “Antony, you are SPIFFING”. “I’m spliffing?”, undrade Antony. “SPIFFIIIIING”, svarade asfulla killen. “I’m sniffing?”, undrade Antony. “ANTONYY, you know what I mean!” vädjade asfulla killen. Sen lyckades han klämma in ett “JE T´AIME” i tystnaden innan de precis skulle sätta igång med extranumren också.

Kändis-spotting på konserten: 2. Stefan Sundström satt två bänkrader ifrån mej. Frida Hallgren knuffade nästan in mej i en papperskorg utanför Chinateatern. Vad uppmuntrande det känns att iallafall två kändisar i Sverige har bra smak!

Ps. Jag såg Andres Esteche på Ho’s i Hornstull i fredags. Tänk om jag hade ett autografblock och noll självkänsla, då skulle jag ha asmånga autografer.

Men nu hörrni: (saxat ur Aftonbladet)

“Morten Pedersen, 32, från Danmark har sett speldjävulen i vitögat. Han spelade bort sin fru, sitt hus och sina barn på nätpoker – och sitter nu med en skuld på över en halv miljon kronor.”

För det första: på vilken nätpokersajt får man lämna sin fru som insats istället för pengar?
För det andra: spelade han bort dom i den ordningen? Varför satsade han frun före huset? Fan vad sur man hade blivit om ens make ba “Du, jag spelade bort dej på poker, hoppas att det är okej. Det stog mellan dej och huset.. och jag gillar verkligen huset.”

Glöm rättegången mot Åke Green, det här är dagens nyhet. Jag har garvat åt denna fantastiska lilla notis i säkert en kvart nu. Jag kan inte riktigt motivera varför, men det är nog kombinationen av den grova vandalismen (hjälp! ett äpple!) och fotot på Jimmy Jansson. Varför har dom valt den bilden till artikeln? Det ser ut som ett skivomslag för typ “Jimmy sjunger in julen”. Varför har han mössa inomhus? Är det för att dom inte har lagat det krossade fönstret än? (hjälp! ett äpple!) Varför har han en så konstig mössa? Varför ser han ut som en av Top Model-deltagarna? Alla dessa frågor!