Skräphögen

Jo. Återkommer härmed till kommentarerna på Lena Sundströms krönika, som utlovat.
*åtnjuter det spontana jublet som utbröt i cyberspace*

En 36-årig Göteborgare hävdar i krönikans kommentarsfält föjande:

“En jämställd man som drar en barnvagn är det sexigaste som finns”. Problemet är att unga pojkar kanske tror på dig när du säger så… Kvinnor _vill_ tycka det men eftersom de faktiskt inte gör det så påstår de detta desto ihärdigare. Låt mig gissa: du tyckte inte så fram tills du hade några barn under bältet och tycker nu att du gjort någon insikt om att detta är mycket bättre. För en tonåring så är valet brutalt och lätt: Bete dig som en klassisk man och få tjejer eller var en mjukis och få en massa trevliga tjejkompisar. Rätt förvirrande också eftersom media skriker ut att det är sexigare att vara på det sistnämnda sättet. Det är tydligen sexigare men tilldrar sig inget sex… eh… Med dina tjejkompisar kan du (om du är masochist) diskutera om vilka grisar dina kompisar som de knullar med är. Jaja, en förenkling, men det är väl en i raden i så fall och något ligger det i den.

För det första: jag visste inte att Oraklet i Delfi flyttat till Göteborg och nu ägnar sina dagar åt att kommentera på Aftonbladets krönikor.

Kul för dig, O du 36-årige man, att du känner att du kan uttala dig å samtliga kvinnors vägnar om vad vi egentligen tycker och tänker. Å Det Kvinnliga Kollektivets vägnar vill jag verkligen tacka dig för din skarpsinniga analys. Låt mig iträda rollen som orakel en stund och gissa att du trots det är typen som avfärdar jämställdhetsdiskussioner med att vägra ta på dig någon kollektiv mansskuld eftersom att du personligen inte kan dras över samma kam som resten av världens män.

För det andra: Låt oss tala lite om tonåringar. Jag har förstått att du gärna ser vuxna kvinnor som en enda stor råskinnstrånande organism vars dubbla signaler sätter käppar i hjulet för alla stackars lurade plyschpappor som håglöst drar sina barnvagnar längs sexlösa gator. Men de dubbla signalerna har du ju attributerat till att de är kvinnor som fött barn och därför nu promotar Pappan som sexsymbol. Innan vi får barn är vi alltså öppna med att vi föredrar schauvinistiska män? Menar du då att tonårspojkar hamnar i kläm mellan två vitt skilda ideal? Dels de jämnåriga tjejernas suktande efter bad boys, dels vuxna kvinnors (i alla fall utåt sett) vurmande för det du kallar “mjukisar”? Oh woe is you! Vad jobbigt det måste vara när samhället sänder dubbla signaler till en! Det skulle typ vara som om.. som om.. ja, det skulle typ vara som om folk dels kräver att man är sexuellt tillgänglig vid alla tänkbara tillfällen, dels kräver att man är klädsamt kysk och inte bara bjuder ut sig hur som helst! Helt sjukt! Tur att man slipper det liksom, kunde ju ha förstört en för all framtid.

Slutligen: Den här kommentaren fullkomligt ryker av snyftretorik som i vanligt fall brukar formuleras “buhu, tjejer säger att dom gillar snälla killar men när man är snäll så blir man bara dumpad för någon jävla idiot som behandlar tjejer som skit”. Skärp dig för fan! Om vi ska prata om kvinnor som kollektiv, och då antar jag att vi uteslutande talar om kvinnor som engagerar sig i heterosexuella relationer eftersom kvinnor som har samkönade förhållanden av någon mystisk anledning alltid utelämnas ur diskussionen, så vill jag här ta tillfället i akt och säga följande: jag känner många kvinnor som är attraherade av och har kärleksrelationer med män. Av dessa kvinnor kan jag inte på rak arm komma på en enda som alltid och uteslutande ditchar snälla killar till förmån för killar som behandlar dom som skit. Jag känner många tjejer som har haft och har relationer med killar som behandlar dom som skit. De flesta av dessa tjejer tror inte att de har varit eller är värda bättre än så. De har heller inte direkt haft ett gäng välkammade rekosnubbar som står på kö runt hörnet och artigt väntar på sin tur. De har, precis som väldigt många andra tjejer och killar, tagit det som står dem till buds och försökt göra det bästa av situationen.

Jag vet inte vad du lever i för jävla Yin&Yang-värld där varenda heterotjej alltid kan välja mellan en snäll mjukis och en taskig machosnubbe – men en sak kan jag säga: Det Kvinnliga Kollektivet tänder inte på ojämställda killar som skickar in oss i köket med en hurring. Vi avfärdar heller inte per automatik schyssta killar som försöker styra upp jämställdheten som osexiga träskallar. Men många av oss, och det här gäller hetero som homo – man som kvinna, tänder på personer som utstrålar att de är trygga med sig själva och i sig själva. Och en pappa som spenderar tid med sitt barn oavsett vilka signaler samhället skickar till honom har ungefär 1000 gånger mer av den varan än nån liten tönt som sitter och känner sig såpass förfördelad i parningsritualernas lotteri att han försöker ikläda sina misogyna åsikter i någon sorts sanningssägartrikåer.

Via Annika Marklund hittade jag Lena Sundströms maffiga krönika och den gjorde liksom min morgon.

Jag försöker som vanligt att undvika att scrolla ner till trollen som kommenterat krönikan men råkade se någon stackare som sett det som sitt uppdrag att upplysa Lena om att hon inte vet vad hon tycker om (som av en slump vet istället lille trollet det). Känner mig nödgad att återkomma till denna kommentar som rör “faktumet” att kvinnor inte alls tycker att män med barnvagnar (= pappor som tar ansvar) är heta. Ska bara jobba och dagdrömma klart om Jarvis först.

Stoppa pressarna!

Jag tröstar mitt sjuka jag med glass på löpande band. Inte löpande band som i “åh jag tog en glass för två timmar sedan, jag tar nog lite glass till nu, tihi”. Utan mer som i *gompf gompf* följt av ett “ÅKAJ DET VA DEN SANDWICHEN NU JÄVLAR GÅR JAG UT TILL KÖKET OCH TAR MIG EN TILL”. Och så kommer det sig att man har varit hemma i cirka 15 minuter och redan ätit två glassar.

Gud vad avancerat det är att få till en vettig nässprayanvändning. Jag tänker på det varje gång jag är förkyld. Först har man själva tajmingen att oroa sig för. Om man inte ska fucka upp slemhinnorna helt har man ju bara tre sprut per dygn på sig. Ett av spruten (detta inlägg, ett under av double entendres) måste man ju spara till läggdags, annars går det inte att sova. De andra måste man sedan tajma med till exempel matintag för att ens ha en sportslig chans att känna någon som helst smak. Hujeda mig.

Men det där är ju bara formaliteter egentligen. Det riktiga finliret kommer ju i själva sprutandet. Först måste man testspraya i luften för att kolla att det lilla livet är piggt och redo. Sedan ska man föra in sprayen lagom långt i näsborren. Inte för långt upp i näsborren, för då bara studsar vätskan mot näsväggen och rinner ut igen. Inte för lång ut i näsborren, för då når inte vätskan de delar som är mest svullna. Och har man lyckats placera nässprayen rätt, då har man det ultimata hindret kvar. På något sätt måste man ju spraya och sen bara inte göra en enda move med slemhinnorna. För om man snörvlar till lite för tidigt så åker ju allt spray rakt igenom näshålan och ner i halsen! Har man då placerat sprayen lite för långt ut… ja men då är det ju kört. Dessutom löser ju nässprayen upp det befintliga snoret och man känner ett akut behov av att snyta sig. Men icke. Det är bara att vänta. Annars snyter man ju ut all spray.
Ponera då att man tajmat bra, man har hittat en bra position med sprayen i näsan och man har undvikit att svälja första spraydoseringen. Man känner en viss tillfredsställelse. Man vet vad man håller på med. Man kan sig nässpray. Då kan man ju ge sig fan på att manövern i andra näsborren misslyckas. Positionen är förvisso oklanderlig, men av någon anledning så failar själva sprayandet. Det blir någon slags halvdant litet sprutt (ej ens ett sprut) och man står där snopet och undrar för sig själv om man ska våga göra om ‘att. “Om jag gör’t igen, tänk om jag blir såndär nässprayjunkie då”, kanske man tänker för sig själv.

Det var någon komiker någon gång som sade att så fort människor ställde sig i duschen så förvandlades de till kassaskåpstjuvar, illustrerat med en liten pantomim som visade hur han frenetiskt skruvade fram och tillbaka på varmt/kallt för att hitta en temperatur som varken var skållhet eller iskall. Jag undrar om det inte krävs mer skills för att manövrera en jävla nässpray.

Jag är sjuk igen, vilket kanske förklarar senaste veckans trötthet. Försöker kurera mig meddelst fördragna gardiner, vitlökspapardelle och glass. Har tyvärr inte tid att sjukskriva mig, så på något vis måste jag släpa mig till jobbet och styra upp en massa utbildning imorgon.

Skitliv.

Jag har så mycket att säga men jag är så förbannat trött hela tiden att jag aldrig orkar formulera mig. Det här kommer sluta med broccolishots och medlemskap på S.A.T.S, jag känner det på mig.

Correction: det här kommer sluta med broccolishots och medlemskap på S.A.T.S följt av en festpåse chips, en BiB och ett dåligt samvete över att betala 500 spänn i månaden för att bära omkring ett oanvänt plastkort i pluskan. Får jag förresten bara ta tillfället i akt och föreslå att någon tillverkar ett astungt medlemskort så man liksom får träning av att bara bära omkring kortet hela tiden? Tack på förhand!

Det är ju inte för inte man är moderna bloggfröken med hela svenska folket. Imorgon ska jag undervisa mina åttor i lite hederlig språkfelsidentifiering med hjälp av utdrag från två kända svenska bloggerskors alster.

Själv fortsätter jag neka när eleverna frågar om jag bloggar. Nekandet åtföljs av ymnigt svettande, en flackande blick och en impuls att krama den frågande eleven hårt om armen och väsa “vaddå? vad har du läst? vad vet du? vad har du sett?”.

Precis när jag trodde att danska realityserien Unga mödrar inte kunde bli trashigare så beslutar sig en av de unga mödrarnas pojkvänner för att fria under en middag på Jensens Bøfhus. Åh herre.

står vi som samhällsmedborgare och medmänniskor verkligen ut med att Måns Semleröv döpt sin nya skiva till MZW?