Skräphögen

Min förkylning är inne på åttonde dygnet och jag ser hur en del kollegor på allvar börjar tänka i termer som “svininfluensa” när de pratar med mig.

Kollega: -”Oj, vad du låter förkyld!”
Jag: -”Jag är förkyld”.
Kollega: -”Men du låter verkligen…jätteförkyld…”
Jag: -”Jag är jätteförkyld”.
Kollega: -”Mmm..”
Jag: -”OINK OINK NÖFF NÖFF”

Nej okej. Inget nöffande förekom i denna konversation, men det hade jag kanske kunnat bjuda på nu när jag tänker på det i efterhand. Påminner mig om ett barn som gick på det fritids jag jobbade på under några år. Han hade vissa.. tja, vad ska vi kalla det.. fixeringar. Han gillade till exempel krig. Och vapen. Problemet var bara att leksaksvapen var förbjudna på fritidset där jag jobbade. Han ägnade istället dagarna åt att rita krig, läsa om krig, bygga krigslandskap i sandlådan och andra normala aktiviteter man ägnar sig åt när man är 8 år. En dag hade han iallafall avancerat till den stora lådan med mycket små bondgårdsdjur i plast. Han verkade lite förvirrad först och ställde upp kossorna och hästarna i små formationer och tittade misstänksamt på dem. Han flyttade runt dem lite och lät dem prata med varandra. Jag såg honom från min plats i köket och undrade vad han skulle ta sig till härnäst. Skulle han kanske leka bondgård?

Nä. Han tog efter några sekunders funderande och småkonverserande bondgårdsdjuren emellan tag i en plastgris, höjde armen och vrålade maniskt:
-”MEN NU KOMMEJ JÄTTEGJISEN OCH NÖFFAJ NEJ HELA STÄLLET!”

Skrämmande? Ja. Kreativt? Ja. Ganska verklighetstroget också. Liksom, om en gris ska kriga – vad gör han då? Jo han”nöffar” såklart på ett mycket fientligt sätt “ner hela stället”. Kanske ska kontra med det nästa gång någon misstänksamt tittar på mig när jag snyter mig. “Chill da pill, det är bara en vanlig förkylning, annars skulle jag redan nöffat ner hela stället”.