Sovjetstaten

Sovjetstaten har legat väldigt stilla en period. Efter en självförvållad hårddiskkrasch så är jag tillbaka, phew! Det lustiga är att min mobil pajade samtidigt. Med andra ord, cut of from the world i några dagar. Obehagligt. Jag fick en realitetsdos av hur starkt det digitala heroinet verkligen är. Frustration, stress och ett fysiskt illamående blev det personliga resultatet av den digitala frånvaron.

Nu är jag tillbaka. Nästa inlägg handlar om norsk lunchkultur.

(bilden är lånad från Scanpix)

Norge slår en ny stålspik i fjällväggen och befäster sin ställning som sovjetstat. I helgen marscherade man rätt in i den ryska kulturvaggan och blev världsmästare i grenen blixtschack, lynsjakk på norska. Den norska storschackspelaren Magnus Carlsen, 18 år, behandlade sina motståndare som Matrjosjka-dockor och plockade dem bit för bit sönder och samman. Han är nu rankad som den bästa spelaren i världen.

Kuriosa: Som 14-åring slog snubben förre världsmästaren Anatolij Karpov i en titelturnering, och spelade remi mot den regerande och alltids världsmästaren Garri Kasparov – det ska tilläggas att det var Garri som var tvungen att tvinga fram en remi för att inte tappa slaget mot 14-åringen.

I M P O N E R A N D E!

Björn Rosengren sa att Norge var “nationalistiskt”. I årets stortingsval (Riksdagen i Norge) fick Fremskrittspartiet, FRP, 22,9% av rösterna. FRP är Norges motsvarighet till Sverigedemokraterna, SD. I en opinionsundersökning i Augusti och September så närmade sig SD 6%, medan de i Kyrkovalet fick 2,84%. I mina ögon kan Norge verka en smula nationalistiskt, perestrojkan har en lång väg att vandra genom fjäll och fjord.

I youtubeklippet, som jag snott av bloggaren 30+, får vi se en fantastisk gammal skånsk dam som ger svar på tal om invandring. Det roliga med klippet är mannen, bilförsäljaren, som försöker driva antikshop i Landskrona, och hans strategiska konstpauser när han försöker få kvinnan att säga att invandrare är fel och att det är de som skapar ett otryggt Landskrona.

Pusher street

Alla storstäder har innerstadsdelar som formas av dess invånare. Oftast är formeln; rikemansdelen, med det kommer också en “wannabeerikemansdel”, kulturdelen och stadsdelen som är familjevänlig. Stadsdelarna sätter själv oftast standarden för prisnivåer, utbud av kläder, mat och nöjesliv beroende av dess attraktionskraft för folkets smak och behag. Utbud och efterfrågan. För att sätta Oslo i perspektiv för vänner, brukar jag jämföra staden som en mix av Stockholm och Malmö. Vi har Östermalm och Södermalm, men vi har också Möllevångstorget – en innerstadsdel som faktiskt har en relativ koncentration av invandrare, något som inte finns i Stockholm.

När jag bodde i Stockholm så bodde jag på Södermalm. Det var där jag trivdes bäst och där hittade jag allt jag behövde. Södermalms motsvarighet i Oslo är Grünerløkka, och det är mitt kvarter. Ska man hårddra det så är det Oslos kulturstadsdel. Det är här musiker hänger, här hittar du 50-talet och sköna cafèer och alla de uttryck och uniformer som hör en sådan stadsdel till. I motsats till Södermalm så hittar du också knarket här. Ja, så klart hittar du det på även på Södermalm och i alla andra stadsdelar. Den stora och tydliga skillnaden är hur öppen kommersen är. På Grünerløkka behöver du bara gå till stadens egen “pusher street”, Markveien. Här erbjuds du ett friskt utbud av alfabetets varierande förkortningar av knarkets egen grundämnestabell; A, E, H, K, M, unt so weiter. Dag som kväll kommer det fram en trevlig herre till dig och frågar om du behöver något. För jävligt så klart. För att ge en tydligare bild av det förjävliga, så ligger Markveien inte längst ned och bortom allt som man kan se på Grünerløkka. Markveien är Grüneløkkas svar på Södermalms Götgatan. Alltså mitt i smeten.

Civilkurage

I brist på reaktion och åtgärder från polis och myndigheter så har invånarna, folket, på Grünerløkka börjat agera på egen hand. Strategin är enkel, om än kanske inte så lyckad alla gånger. Tanter och gubbar i övre medelåldern går helt enkelt runt i mindre grupper i stadsdelens mest besmittade områden och agerar synliga och obekväma. Till viss del hjälper det när “föräldrarpåstan” liknande grupper går fram till en synbart, mer eller mindre, känd knarkförsäljare och bara står där och växlar ett par vetande blickar. Och det ska de ha en stor eloge för. För att ge möjlighet till en mindre aktiv roll i civilkuragens färger, har man tryckt upp stora flaggor som kan hängas från balkongen eller ett fönster.

Som all försäljning av knark så är även den som pågår i Oslo hårt styrd av gäng och organisationer som tjänar fett på industrin. Det som är tragiskt i Oslo är att det i många fall är “asylsökare” som sköter gatuförsäljningen. Asylsökarna är i själva verket papperslösa unga grabbar som oftast inte går att straffa för att de inte är över 18 år. Myndigheterna försöker ta tag i det, men fuck så sakta det går. Försäljare har åkt dit både 15 och 17 gånger av civilklädda poliser. De blir sittande i häktet från ett par timmar upp till ett par dagar, medan rapport skrivs och utredning pågår. Väl utanför plingplongstationen står en misstänklig figur, som i film skulle vara klädd i mörkt och vänta vid en fet Mercedes, för att bistå med dagens produkter för vidare försäljning. I sina bästa sneakers går den papperslösa asylgrabben så tillbaka upp till Markveien för att påbörja kvällspasset i världens bästa land.

Det är fredag och jag önskar att komma in the mood med er. Jag vill bjuda på svänghäng med Ramones. Norge är en svinrik nation. Jag är glad för deras skull. Sovjetstaten säger, Rikt = Brat. Vi ger dig, Beat On The Brat!

1 2 3 4 !

Precis som i Sverige så slog pizzan igjenom som ny kulinarisk erfarenhet i Norge på 70-talet. Här i Norge var det Gina Valente som införde och lanserade den som “en eksotisk osterett fra Italia”. Pizzakulturerna har sedan dess utvecklats åt olika håll kan man säga. I Sverige är det ganska stort fokus på stenugnsbakade pizzor på en pizzeria, medan andra föredrar den hederliga sunkpizzan från hörnet för 49 spänn inklusive pizzasallad. För övrigt min favorit. I Norge så ligger inte skillnaden på pizzerian, utan i frysdisken på matbutikerna och 7eleven. De har långa hyllmeter med olika varianter. Norrmännen “has a thing” för sina fryspizzor.

50% av norrmännen käkar fryspizza regelmässigt. Med cirka 1.5 miljoner hushåll, med 2 eller flera personer, blir det alltså 750 000 familjer, som i snitt käkar 1 frusen pizza i veckan, det ger cirka 50 pizzor per år. Gör vi en snabb uträkning med viktvärdet av en frusen snittpizza på ca 500 gram blir det ungefär 25 kg frusen pizza per år och person.

Var tog Gorbys egentligen vägen?

Jag kommer att skriva en del om de kulinariska skillnaderna mellan Sverige och Norge. För det är väldigt stora skillnader.

Idag tog jag vägen om ett cafè för dagens latte och en macka. Det är ett ställe där man själv väljer bröd och tillbehör. Jag valde ett bröd med vallmofrön, min favorit, till det salami, brie, alf aflagroddar och dijon … ssscratch! Dijon? Dialog som följer:
- och så dijon. Varpå jag pekar på behållaren med dijonsenap.
- det er ikke dijon, det er sennep
- mmm, men dijon er en senapssort
- nei, dette er sennep
- well, då vill jag ha sennep!

Eftersom jag käkat mackor där tidigare så har jag full koll på att det är Dijonsenap de har. Tar min första tugga, konstaterar, Dijonsenap.

Au revoir, bagarnisse!

I helgen så snackade jag och några vänner om svinvaccinets ”vara eller ikke vara” över några öl och captainmorganjärn. Starten var splittad. Någon var säker på att skiten inte skulle in i deras kropp, medan andra hade tagit åt sig av solidaritetstanken, ”det kan ju trots allt vara jag som smittar nästa person som dör”.

Sedan jag flyttade till det ”bästa landet i världen”, Sovjetstaten Norge, har jag lagt märke till att man här i landet är betydligt mer liberala inför frågan om knark, eller dop, som man säger här, än vad vi svenskar är. Jag vet inte om det har med ekonomi att göra. Amfetamin kostar någon hundring för en smocka, för en bira på krogen drar de 72 kronor på ditt konto. Ska vi snacka om kvantitetseffekt så är ju svaret på frågan biff, ska vi börja dra in biverkningar och långsiktiga negativa effekter så får det gärna kosta lite mer för min del.

Efter en stunds svinvaccindiskussion kommer det fram att Alla runt bordet mer eller mindre, några jävligt mycket mer, har knaprat, inhaleret eller snorat in illegala substanser då och då, och / eller partyregelbundet. Som svenne och fostrad i den svenska skolans syokonsulentsystem vet jag att knark inte är bra. Det ger oss svenskar dåligt samvete att ens tänka på att röka lite marijuana. Det är sånt vi testar utomlands på vår ryggsäcksomvärldsresa. Jag har mångt färre vänner som gjort sig skyldiga till bruk av olika substanser hemma i Sverige än här i Norge. I Sverige är fördelingen typ 20/80 för våghalsarna, medan i Norge så måste jag vända på fördelingen till 80/20. Norrmän är lite tuffare, och vi svenskar vågar säga nej oftare. Mina vänner i Norge består av samma sorts mix som hemma i Sverige, så det är inte så att jag hamnat i ”fel sällskap” som mamma skulle uttryckt det.

För mig blev det självklara argumentet, som egentligen satte punkt för diskussionen, att har man under flera år stoppat i sig ectasy, marijuana, hasch, kokain så tror jag att kroppen blir glad för en dos svinvaccin. Visst, för enskilda så kan vaccinet innebära mer eller mindre ohälsosamma effekter, men då har vi ett medicinarsystem som i de flesta fall kan ta hand om oss – även i Norge.

Ska det komma någon slags sans och moral ur det här så är det jävligt enkelt. Du borde lita mer på myndigheterna än på snubben på hörnet som kränger olaglig ”utspädd för vilken gång i ordningen?” skit åt dig.

För några år sedan flyttade jag till Norge. Före flytten hade jag en näst intill utopisk bild av landet i väst. Ett vackert och naturfrodigt land med massiva fjäll och korallgröna fjordar. Då kände jag inte till detaljerna. Ni vet, de där små skillnaderna som kan utlösa en irritation. Låt mig ta ett konkret exempel. I Sverige så är vi blinkfascister, ni kanske inte visste det, men det är vi. Norrmän/kvinnor är raka motstatsen. Det finns inte en blinker på en bil, moped eller motorcykel som fungerar, en homage dock till lastbils-, och busschaffisar som faktiskt lyssnade under körlektionerna. För mig som är en tvättäkta filbytarbög (hmm, märkligt ordval) så innebär det här ett vardagligt irritationsmoment. Man ska blinka när man byter fil. Man måste visa var man ska. Annars krockar man. Enklaste formen for kommunikation med omgivningen. Simple as that!

Minns ni när, den alltid så kritiserade, Näringsminister Björn Rosengren körde en av mediesveriges största mediebloopers? (3,26 in i videoklippet)

“Norrmännen är ju egentligen en sista … Sovjetstat, det är ju så oerhört nationalistiskt”.

Då, blev han sågad så långt ned under fotknölarna man kan komma. Jag var en av dem som tappade hakan och tyckte att han var en idiot. Idag har jag lust att skicka ett brev till honom och berätta för honom hur rätt han hade. Jag kommer att återkomma med fler exempel på just Sovjetstaten i bloggens framtid.

Videon, “Alt for Norge Del IV”, är en otroligt rolig kavalkad om just de små detaljerna och som på ett bra sätt summerar mina år och irritationer så långt här i Norge. Och det är också just de här åren som är grunden till den här bloggen. Den handlar inte om att jag inte gillar Norge eller dess invånare. Då hade jag ju varit en national fuck up som bor kvar. Jag är en av de som tycker att Norge och Sverige ska bli ett, det hade vi haft gott av.

Tipset, ha tålamod och se klippet till slutet och lyssna på lillkillen som resonerar om Norrmän, Svenskar och Danskar.