Sovjetstaten

Svennebanan = Harry i Norge. Och när norrmännen åker över till Sverige för att handla mat så åker de på “harrytur”. Det är så norrmännen drygar ut sin annars redan stinna oljeplånbok. Men jag förstår dem. Till 100%. På väg hem i helgen så stannade jag vid en bensinstation för att stilla min direkta törst och köpte en Cola och en Imsdal A PP elsin (jo, man stavar apelsin med pp i Norge).
- 77 kr, sa oljebaronen i kassan
Jag tog sats med kortet och skulle just dra det men hejdade mig.
- 77 kr för en Cola och en vatten? sa jag eftertänksamt.
- Vad kostar en Cola egentligen?
- 42.50 kr.
- … och en Imsdal? (0,7 liter)
- 34.50 kr
Jag tittade på honom utan att ljuda. Han besvarade min blick med kommentaren om att det inte var han som bestämde priserna. Så klart är det utbudet och efterfrågan som bestämmer det. Det finns tillgängligt och jag vill ha det. Lite som vatten i Sahara. MEN, vi bor i Världens rikaste land. 42,50 kr för en Cola och 34.50 kr för 0,7 L med smaksatt vatten?! För det snälla tillägget på 12.50 kr kunde jag få en Cola till. Där står jag som en suckedup mervärdesköpare och har inget val än att bli lurad av ett slugt prissättningssystem och en fucked up prispolitik. Det är omöjligt att inte köpa en Cola till för 12.50 kr i Världens dyraste land.

Under 2009 åkte norrmänn till Sverige och handlade Cola, och andra varor som är betydligt billigare ett par fotsteg över gränsen, för 10 miljarder norska kronor. 95% av kunder i shoppingcentren vid gränsen är norrmänn och de åkte över gränsen för att shoppa över 6 miljoner gånger. Men det är ju en intressant matematik som säkert en god sovjetstatsekonom borde göra ett par kalkyler på.

PERESTROJKA!