Sovjetstaten

Rubriken är ju otroligt dålig eftersom den inte har med texten att göra. Bara ett dealaruttryck i knarkmiljö när man syftar till att första omgången heroin är gratis, du vet liksom att de kommer tillbaka för mer. I helgen gjorde jag en “turist i min egen stad”, i Oslo. Vi körde museumrejset, utställningar, gick på café på Karl Johan, tog en öl på uteservering – allt till fots. Man upptäcker så mycket mer då. Det var precis vad vi gjorde. Två nya fynd till nya kategorin Knarket. Som påminnelse kan jag berätta att i kategorin så publicerar jag bilder på kanyler jag hittar under mina promenader i stan. Det är dessvärre sorgligt vanligt att man nästan sparkar in en i foten. Den här gången hittade jag en riktig godbit. Den var full med blod och förmodligen heroin. Det kan verka som att pundaren fick dåligt med tid eftersom han inte genomfört uppskjutet. Som vanligt hittades sprutorna ogenerat öppet mitt i gatan, inte på någon mörk plats i en källare eller bakgård, utan mitt på en trottoar. Den andra var lite mer “i ett hörn”.

Adress:
Tollbugata 47
0152 Oslo
17/4 2010
Klockan 13.21

Adress:
Dronningens Gate 20
0154 Oslo
17/4 2010
Klockan 13.32

Jag har tidigare berört ämnet knarket i Norge i ett inlägg som handlade om Mitt kvarter. Just knarket är en stor skillnad mellan Norge och Sverige. Tillgängligheten i Norge är enorm, speciellt då i Oslo. Det är faktiskt lika lätt att ordna vilket preparat som helst som att gå och köpa en Snickers i kiosken. Nu när våren är kommen så syns det extra mycket. Inte för att man ser fler säljare, utan kanylerna och sprutorna. Sänker man uppnäsablicken, ser ned i den gråsvarta och vårblöta asfalten så upptäcker man dem rätt snart. Var du än promenerar på Oslos gator. Sorry, men det är ingen överdrift. Heroinet kostar som en lattè och en macka så det lönar sig att köra ett skjut jämfört med att köpa en kvarting brännvin. Brännvinet tar dig till Angerville et par timmar och heroinet ger dig en skjuts till Nangijala så du glömmer de där problemen du gömmer dig för. I Norge är frågan bara “whats your drug of choice?”. Oslo är som en dygnet runt öppen knarkbutik.

På Sovjetstaten så kör vi igång en ny kategori som heter “Knarket” där det kommer att publiceras bilder på allehanda kvarkverktyg som legat i min väg på mina spankuleringar längs Oslos gator, och adressen där vår väg korsades. Idag skulle jag på Oslos litterära stolthet Deichmanske Bibliotek för att jobba en stund. Ett kvarter som i utgångspunkten ligger en bit från där det mesta knarkandet försigår. Jag har inte tänkt gå in på det politiska mer än att kommentera att det klart är något fel i det politiska systemet när knarket kan flyta fritt i landet. Jag som nyinflyttad skulle utan problem kunna knarkguida er genom gatorna i Oslo, så synlig är skiten. Och det tycker ett par svenska ögon är tämligen skrämmande. I Norge verkar man gå med skyglappar och den största politiska och mediala diskussionen just nu är om man ska följa det fria knarket spåret; ge heroin till de som behöver det.

Well, tillbaka till Deichmanske Biblioteket … tydligen var det fest då det låg två sprutor lite utspritt några meter från varandra.

Adress:
Deichmanske Bibliotek
Arne Garborgs plass 4
0179 Oslo
18/3 2010
Klockan 08.36

I helgen så snackade jag och några vänner om svinvaccinets ”vara eller ikke vara” över några öl och captainmorganjärn. Starten var splittad. Någon var säker på att skiten inte skulle in i deras kropp, medan andra hade tagit åt sig av solidaritetstanken, ”det kan ju trots allt vara jag som smittar nästa person som dör”.

Sedan jag flyttade till det ”bästa landet i världen”, Sovjetstaten Norge, har jag lagt märke till att man här i landet är betydligt mer liberala inför frågan om knark, eller dop, som man säger här, än vad vi svenskar är. Jag vet inte om det har med ekonomi att göra. Amfetamin kostar någon hundring för en smocka, för en bira på krogen drar de 72 kronor på ditt konto. Ska vi snacka om kvantitetseffekt så är ju svaret på frågan biff, ska vi börja dra in biverkningar och långsiktiga negativa effekter så får det gärna kosta lite mer för min del.

Efter en stunds svinvaccindiskussion kommer det fram att Alla runt bordet mer eller mindre, några jävligt mycket mer, har knaprat, inhaleret eller snorat in illegala substanser då och då, och / eller partyregelbundet. Som svenne och fostrad i den svenska skolans syokonsulentsystem vet jag att knark inte är bra. Det ger oss svenskar dåligt samvete att ens tänka på att röka lite marijuana. Det är sånt vi testar utomlands på vår ryggsäcksomvärldsresa. Jag har mångt färre vänner som gjort sig skyldiga till bruk av olika substanser hemma i Sverige än här i Norge. I Sverige är fördelingen typ 20/80 för våghalsarna, medan i Norge så måste jag vända på fördelingen till 80/20. Norrmän är lite tuffare, och vi svenskar vågar säga nej oftare. Mina vänner i Norge består av samma sorts mix som hemma i Sverige, så det är inte så att jag hamnat i ”fel sällskap” som mamma skulle uttryckt det.

För mig blev det självklara argumentet, som egentligen satte punkt för diskussionen, att har man under flera år stoppat i sig ectasy, marijuana, hasch, kokain så tror jag att kroppen blir glad för en dos svinvaccin. Visst, för enskilda så kan vaccinet innebära mer eller mindre ohälsosamma effekter, men då har vi ett medicinarsystem som i de flesta fall kan ta hand om oss – även i Norge.

Ska det komma någon slags sans och moral ur det här så är det jävligt enkelt. Du borde lita mer på myndigheterna än på snubben på hörnet som kränger olaglig ”utspädd för vilken gång i ordningen?” skit åt dig.