Tidningen Varför

Vi tog som sagt en vecka till värmen – ofrivilligt naturligtvis. Jag hade jobb att göra.
Sex enkla lax genom att leka resereporter: testa stränder (sand eller sten?), samla klyschor och kolla strutglassindex.
Lätt som en plätt. Sånt kan jag ljuga ihop i sömnen.

Däremot bjöd det obligatoriska inslaget ”det genuina” på resmålet på svårigheter. Alltså, hur hittar man något som ens påminner om något genuint och äkta när man vadar fram bland chockrosa tyska nakenturister, sfäriska brittiska kvinnor i Foppatofflor och myggbett, och äter middag med ett ställ plasttofflor i ansiktet?

Nåväl, man är ju ingen nyponros i branschen. Det gäller bara att fabulera fritt medelst kamera och penna. Det här har jag gjort förr.

Sagt och gjort, vi brände upp i bergen och hittade det perfekta place:et. Här linkade svartklädda hucklen omkring, tvätten hängde på sträck mellan de fallfärdiga husen och bygatan kantades av 1000 år gamla gubbar som drack sprit ur små glas. Fram med kameran, klick klick, fram med klyschorna i blocket. En kvart senare: Mission accomplished.

Men. Det här var resan när jag lärde mig hata det genuina. Följande lilla lexikon vill jag att ni har med er när ni snart läser mitt resereportage i ett av Sveriges största magasin:

”Familjeägd liten restaurang” – En packad och hunsad hustru glömmer vår beställning fyra gånger och slänger fram en torr fisk efter en timmes väntan. Medan hon springer benen av sig, sitter gubbfan och kollar sport med sina arbetslösa kompisar.
”Bygemenskap” – Sexistiskt gubbvälde som med sitt enda fungerande öga klär av dig med blicken allt medan saliven droppar ner i glaset.
”Kvinnor i traditionell klädsel” – Tiggare utan tänder som sitter och gungar på trottaren med en darrande klo utsträckt mot dig.
”Lekande barn” – Råttsmala ficktjuvar till gatungar som vid 6 års ålder redan kan samtliga grova förolämpningar som det engelska, tyska och franska språket erbjuder.
”Hit hittar inga turister” – Tacka fan för det.

För övrigt är jag besviken på mina fd. arbetskamrater på Aftonbladet:
”Kristian Luuk: ”Jag älskar dig, Carina”
Var det allt de kunde mjölka ur gårdagens Sommarprat?
Vi har som sport här hemma att spåna fram morgondagens löpsedlar, och vi tillverkade åtminstone två, tre klockrena. Pöbeln tror alltid att det är lätt att snickra ihop en riktig löpsedel, att ett barn skulle kunna göra det. Hell no. Det krävs åratal av nattpass som skruvar hjärnan och drillning i cynism och så vitt jag vet är det bara två betrodda nattchefer, plus chefredaktören, som får sätta dem.

Våra förslag innehåller alla de obligatoriska beståndsdelarna: det är sant, men samtidigt falskt, och på perfekt hårsmånsavstånd från att undkomma en fällning:
”Kristian Luuks SVEK mot HUSTRUN”
”Kristian Luuk TALAR UT om OTROHETEN”
”Kristina Luuks OTROHETSCHOCK”