En Anka – och en miljon idioter
Fettlana | 22 september 2009Kvack kvack kvack kvack. Det kvackas mycket just nu och TV3 skålar med Aftonpressen.
Snacka om årets, nej århundradets casting! Jag menar, Farmen-Qristina och Robinson-Robban var ju Präktiga Paret i jämförelse med Disneys senaste skapelse.
Själv blir jag inte så upprörd över att det sitter en nedbantad, sönderrökt och slutfestad 38-åring med en 58-årings face i USA och snackar i bajsblöjan.
Det finns idioter – what’s new? Det är liksom det hela den här bloggen bygger på.
Däremot tar jag fram den mentala kulsprutaren när jag inser att här sitter en idiot – och en miljon offer! Det vill säga fans.
Såg ni Anka-chatten igår? Okej om kritiska frågor var förbjudna, men tonen var genomgående beundrande och rövslickande. Från samtliga:
”Hej, hur gör man för att bli så känd som du?”
”Hur får man tag på en rik och berömd man?”
Jag har ju lovat mig själv att aldrig gå in på Familjeliv.se, föräldraskapets lattjolajbanlåda fylld med rättshaverister, äggskallar och kjamizmorsor. Men när jag såg tråden ”Hur fan kan man tycka att det är kul att vara förälder”, startad av en ensamstående missbrukartjej som var för full för fatta att hon var gravid förrän i vecka 20 och ångrade sitt barn, då läste jag. ”Satan, äntligen har jag fått i säng fyraåringen. Han är ju som en jävla orm runt kroppen! Fan att man jämt ska behöva skrika och svära.”
Inom några minuter hade hon 800 svar och jag såg fram emot masslakt. Sedan insåg jag att jag – återigen – hade för höga tankar om mänskligheten:
Tjejerna hyllade henne som ”ärlig och modig.”
Och killarna. Killarna! De ville ha hennes privatmejl för det är ju så sexigt med någon som inte bara går upp i mammarollen…
Jag trodde inte mina ögon. Vi snackar inte en medsyster, eller en nätrunkare. Utan tusentals!
Till slut satt jag där och förbannade mig själv igen. Det är sannerligen ett straff att vara normalbegåvad i den här världen.






Får man inte tycka att det är en pest ibland
Johansson | 22 september 2009Får man inte tycka att det är en pest ibland att vara ensamstående förälder? Måste man tycka hela tiden att det är helt underbart?
Johansson: Läs igen. Texten handlar inte om att det ibland
Fettlana | 22 september 2009Johansson: Läs igen. Texten handlar inte om att det ibland är jobbigt att vara förälder. Det är något helt annat och ganska förståeligt.
Texten handlar om en missbrukande tjej som skriker och svär åt sitt barn och ångrar att hon födde det. Detta berättar hon öppet på nätet – och bemöts av tjejer som förväxlar detta med mod och killar som tycker att det är sexigt!
Jag kommer aldrig att hylla fulla föräldrar som behandlar sina barn som hundar – oavsett hur dålig dagen har varit.
Egentligen fullt förståeligt att den förväxlingen sker - det finns
Tomas | 22 september 2009Egentligen fullt förståeligt att den förväxlingen sker – det finns nog ett enormt behov av att få tycka illa om sina barn, så när det väl uppenbarar sig en ventil så är de flesta inte sena att släppa ut trycket, oavsett hur ”rätt” anledningen är. I kollektivmobbningens land är det annars verbal stening som gäller om man tycker att ens ADHD-skadade dagismobbande illbatting som heter Kevin eller Tindra är nånting annat än underbar och det bästa som hänt en. Kjamiz..
Varför ger du Ankan uppmärksamhet?
Tehataren | 22 september 2009Varför ger du Ankan uppmärksamhet?
Tehataren: En tråkig biverkan. Det är svansen av idioter jag
Fettlana | 22 september 2009Tehataren: En tråkig biverkan. Det är svansen av idioter jag vill åt.
Jag håller med om vartenda ord. Och angående grejen att
30+ | 22 september 2009Jag håller med om vartenda ord. Och angående grejen att ge fortsatt uppmärksamhet till fenomenet Anka – en del samhällsfenomen är som skitlukt. Man drabbas av det oavsett om man försöker hålla andan.
Aha. Ja, svansen är ju tyvärr rätt lång.
Tehataren | 23 september 2009Aha.
Ja, svansen är ju tyvärr rätt lång.