Kommentarer till En Anka – och en miljon idioter

Av: Tehataren

Tehataren — Wed, 23 Sep 2009 05:57:05 +0000

Aha.
Ja, svansen är ju tyvärr rätt lång.

Av: 30+

30+ — Tue, 22 Sep 2009 12:34:23 +0000

Jag håller med om vartenda ord. Och angående grejen att ge fortsatt uppmärksamhet till fenomenet Anka – en del samhällsfenomen är som skitlukt. Man drabbas av det oavsett om man försöker hålla andan.

Av: Fettlana

Fettlana — Tue, 22 Sep 2009 11:25:30 +0000

Tehataren: En tråkig biverkan. Det är svansen av idioter jag vill åt.

Av: Tehataren

Tehataren — Tue, 22 Sep 2009 11:06:51 +0000

Varför ger du Ankan uppmärksamhet?

Av: Tomas

Tomas — Tue, 22 Sep 2009 11:00:38 +0000

Egentligen fullt förståeligt att den förväxlingen sker – det finns nog ett enormt behov av att få tycka illa om sina barn, så när det väl uppenbarar sig en ventil så är de flesta inte sena att släppa ut trycket, oavsett hur ”rätt” anledningen är. I kollektivmobbningens land är det annars verbal stening som gäller om man tycker att ens ADHD-skadade dagismobbande illbatting som heter Kevin eller Tindra är nånting annat än underbar och det bästa som hänt en. Kjamiz..

Av: Fettlana

Fettlana — Tue, 22 Sep 2009 10:06:27 +0000

Johansson: Läs igen. Texten handlar inte om att det ibland är jobbigt att vara förälder. Det är något helt annat och ganska förståeligt.
Texten handlar om en missbrukande tjej som skriker och svär åt sitt barn och ångrar att hon födde det. Detta berättar hon öppet på nätet – och bemöts av tjejer som förväxlar detta med mod och killar som tycker att det är sexigt!
Jag kommer aldrig att hylla fulla föräldrar som behandlar sina barn som hundar – oavsett hur dålig dagen har varit.

Av: Johansson

Johansson — Tue, 22 Sep 2009 09:06:46 +0000

Får man inte tycka att det är en pest ibland att vara ensamstående förälder? Måste man tycka hela tiden att det är helt underbart?